Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Internationellt
i Viggbyholm.
Vad skulle ni tänka, om ni år 1940
plötsligt hamnar i ett sällskap, som
består av en kines, en japan, en hindu,
en engelsman, två kanadensare, en ryss,
en norrman, en tysk och några svenskar?
Det finns faktiskt inte så värst mycket
att välja på. Antingen är det fråga om
ett internationellt förbrytargäng eller
också en samling landsflyktiga. Stopp!
Det finns ett tredje alternativ:
Örjans-gården.
Det fria mellanfolkliga studiehemmet
Örjansgården i Viggbyholm är i våra
dagar en märklig företeelse. Man
föreställer sig knappast, att i denna
undanskymda vrå av världen en rad representanter
för sinsemellan stridande nationer
kunna samlas utan att det samtidigt är fråga
om landsflyktiga, människor utanför
staten. Man måste se dem i kamratlig
samvaro på Örjansgården för att riktigt
tro, att den officiella statliga attityden
icke är densamma som den enskilde
medborgarens. Det är en underlig
upplevelse, men den är välgörande. Den är
ett slag i ansiktet på den nattsvarta
pessimism, som propagandan i alla dess
former försöker åstadkomma i "det
främmande lägret".
Örjansgården är tämligen okänd här i
Sverige. Kanske beror det på att den
yttre ramen kring verksamheten bedömd
efter vår svenska vräkighet — det skadar
inte att vi få veta om den — ter sig
ganska oansenlig, i vissa fall primitiv.
Skolan ser inte ut som vi svenskar anse en
skola ska se ut. Örjansgården är en
gammal herrgård med huvudbyggnad i
vanlig villastil och två små envåningslängor
som flyglar. Det är dock inte denna
yttre ram som betyder något. Man behöver
inte vara på Örjansgården så värst lång
stund, förrän man begriper att här
pågår en verksamhet som är värd ali
aktning. Här samlas ungdom mellan tjugu
och femtio år från världens alla hörn för
att studera språk och lära känna andra
En kanadensare, en rikstyska, en norrman och
några svenskar öva folkvisor under ledning
av sin engelska lärarinna.
länders kultur och folk. Att sådant kan
förekomma under lugna tider är
måhända inte så märkligt, men att en sådan
verksamhet kan fortsättas under det att
större delen av världen står i brand, det
är märkligare. Och det vittnar framför
allt om, att härifrån utgå impulser, som
äro starkare än den hetsande
propaganda, som nu bearbetar de arma
människorna. Hur har detta gått till?
"1\T började, så såg det inte så
lo–1- ^ vande ut", säger skolans rektor
Mi-chail Hoffmann, född ryss, som
tillsammans med skolans engelske lärare mr
Perry är vår ciceron. "Man höjde
varnande röster litet varstans. Sverige låg så
långt från de stora världsstråken och
ingen utom vi trodde riktigt på möjligheten
av att få studieintresserade människor att
resa ända hit på kurser. Den första
vinterkursen —• 1936—37 — samlade också
endast två deltagare. Vi voro emellertid
övertygade om att det skulle gå och att
vi hade en uppgift att fylla. Genom mina
förbindelser i internationella
studentkretsar lyckades jag sprida inbjudningar
till olika delar av världen och vid
sommarkursen året därpå hade vi 85
deltagare från olika länder. Några av dessa
stannade över vinterkursen. De andra
reste hem och skickade hit sina vänner i
stället. Så spreds på detta sätt
vetskapen om Örjansgården. Sommarkursen
1939 samlade 91 elever från icke mindre
än 36 länder. Här var deltagare från alla
världsdelar: kineser, japaner, hinduer,
.273
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
