Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Red.-ledare: Gunnar Hirdman
v. red.-ledare: Justus Elgeskog
Ansvarig utgivare: H. Elldin
Redaklionssekr.: Sture Bohlin
FOLKLIG
KULTUR
REDAKTION OCH EXPEDITION
Barnhusgatan 20 - Stockholm
Postgirokonto...... 50585
Telefon ......... 231205
Årgång 5
Oktober 1940
N:r 8
Vägen till folket
Av JUSTUS ELGESKOG
Kommunikationerna — de
materiella såväl som de
intellektuella —- har nått en hög grad
av fulländning. Det är i fråga om de
senare tillräckligt att erinra om
dagspressen och rundradion. Det
finns väl knappast något hem i
landet, dit icke något tidningsblad når.
Att det sedan finns människor, som
fortfarande av lojhet eller föresats
isolerar sig ifrån dess budskap, är
otvivelaktigt. Även radion har
under de senare åren trängt allt vidare
ut i bygderna, och det torde väl inte
finnas så värst många svenskar,
som inte direkt eller indirekt
dagligen kommer i kontakt med vad
den har att förmäla.
Man kan tycka, att det under
sådana förhållanden skulle vara
ganska enkelt (t. ex. för en regering
eller någon annan intressecentral)
alt komma i kontakt med folket.
Erfarenheten har emellertid visat,
att det icke är så lätt. Och det
kommer nog, även om ifrågavarande
kommunikationsmöjligheter når en
ännu högre grad av fulländning,
att också i fortsättningen erbjuda
betydande svårigheter. Det är
nämligen inte nog med att man har
kommunikationsmedel, ja inte ens
att man har människornas öra.
Man måste också ha deras intresse
och deras vilja. Men dessa skygga
fåglar tar man inte var som helst
eller hur som helst.
Det har verkligen funnits en tid,
eller rättare många och långa tider,
då det åtminstone lokalt varit
möjligt att komma i omedelbar och
effektiv kontakt med de enskilda
människorna. Det var, då
kyrko-församlingen var en levande
verklighet. På den tiden samlades
praktiskt taget alla vuxna, som kunde
komma ifrån, varje söndag i
kyrkan. Prästen hade i regel försam-
.277
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
