- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1940. Årgång V /
278

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JUSTUS ELGESKOG

lingsmedlemmarnas obegränsade
förtroende. Han predikade Guds
ord, men hans egna hade nästan
samma auktoritet. Ute på
kyrkbacken samtalade menigheten om
livets och stundom även landets
olika angelägenheter. Och det fanns
alltid i denna menighet någon
myndig man, som kunde ånge ton och
skapa opinion. — Alla vet vi, att
det inte längre är på det sättet.
Kyrkoförsamlingen är icke längre
någon andlig enhet. De undantag,
som till äventyrs ännu kan
uppletas i vissa exklusiva bygder, torde
vara rätt få. Kyrkan står icke
längre mitt i byn och än mindre mitt i
socknen. Det är andra krafter och
andra intressen, som gör sig
förnimbara, och dessa krafter och
intressen står ofta i motsättning till
varandra. Folket är icke i andligt
avseende någon enhetlig massa. Det
är differentierat i en ytterst
skiftande skala av åsikter, åskådningar
och intressen.

Gränserna mellan dessa
intresse-och åsiktsgrupper kan vara
mycket bestämda, och att genombryta
dem är lättare sagt än gjort.
Dagspressen varken kan eller vill göra
det. Den företer själv samma
åtskillnad. Den snarare skärper än
överbygger gränserna. Som bekant
har var och en den tidning, som
motsvarar hans politiska, sociala
och religiösa ståndpunkt, och
stadfästes av den ytterligare i sin
mening och sin tro. Vad radion
beträffar, vill den visserligen vara
något allt för alla, men resultatet blir
ungefär detsamma. Man hör på
det man vill och skruvar av det

andra. Det har t. o. m. utvecklats
en förbluffande skicklighet i att
icke lyssna. Hela radioprogrammet
rullas upp, men det är bara vid
vissa punkter man kopplar till öra
och medvetande. Naturligtvis kan
ett och annat, som icke avsetts,
slinka med och väcka ett
ögonblicks uppmärksamhet. Men bara
ett ögonblick och mest som
undantag. Såväl när det gäller radio som
tidningspress, är det fortfarande
sällsynt, att man tar del av olika
åsikter och meningar för att
därefter bilda sig en objektiv
uppfattning. Även inom intellektuellt
högtstående grupper nöjer man sig med
den visdom, som den enda dagliga
tidningen, liv- och husorganet, kan
bjuda, eller som man finner
anledning att släppa fram genom
radiotratten. Det tyckes närmast vara
inom de folkliga
bildningsorganisationerna, som man med allvar ivrat
för en mera allsidig orientering och
en därpå grundad
helhetsuppfattning.

Om det förhåller sig på det sätt,
som här ovan antytts, kan man
fråga sig, hur man i detta land
skall kunna träffa hela folket.
Därpå kan svaras, att detta f. n. icke är
möjligt. Det finns stora
människogrupper, som nästan målmedvetet
isolerar sig. Det finns andra, som
på grund av andlig loj het,
uppslitande arbete, fattigdom och
bekymmer varken vill eller förmår ta
någon befattning med vad som sker
eller tänkes utanför deras egen lilla
värld. De läser, dessa människor,
inga tidningar. De deltar inte i
några samtal, där något annat än

278

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1940/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free