Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRENINGS- OCH MÖTESKULTUR I FOLKBEREDSKAPENS TJÄNST
stökas hur som helst för att det
skall vara gjort och för att man
skall kunna gå över till något
roligare. Naturligtvis är det inte något
kategoriskt imperativ att det skall
vara ett föredrag vid varje fest, ens
om den har en värdig eller rent av
högtidlig prägel. God teater, musik
och sång kan gott vara
huvudnummer. Men vad man ofta måste
efterlysa är litet mera sinne för "stil",
alltså det att de olika numren inte
svär allt för mycket mot varandra i
innehåll och form. En präst
berättade mig nyligen att han en gång
på anmodan höll ett allvarligt
föredrag vid en folkfest. På affischerna
stod det som programpunkter först
föredrag av pastor N. N., sedan
"jakt på såpad gris" och som n:r 3
dans. Han tyckte inte riktigt om
sammanställningen. Själv höll jag
en gång ett hembygdsföredrag vid
en friluftsfest. Mina efterträdare
på estraden var några "artister"
från Stockholm, och deras nummer
var parodier på Stockholmska
revyartister. Det var före radions tid,
och jag skulle gissa att knappast
någon av åhörarna hade hört
originalartisterna som blev parodierade
eller att flertalet ens hört talas om
dem.
Naturligtvis menar jag inte, att
allt vid ett möte eller en s. k. fest
skall hållas i samma allvarliga stil.
Tvärtom: nog behövs det
omväxling och nog behövs de lättare och
gladare inslagen. Men den
kulturstandard folk har lyser fram i
urvalet och i sammanställningarna.
Och mer än i tidigare idylliska
tider gäller det att det behövs en viss
värdighet och att inte det lägsta
kulturskiktets smak får bestämma
programmens karaktär. De
program som ska främja vår
folkberedskap måste hjälpa till att lyfta
vårt folk intellektuellt och
moraliskt, visa på det värdefulla vi har
att bevara och försvara. Visserligen
får smältbarheten anpassas efter
människornas andliga
matsmältningsförmåga, men man får inte
släppa efter på den goda smakens
fordringar. Säkerligen skulle vi
som ett underkuvat folk både få
behålla det tingel-tangel vi har och få
ta emot nytt, men vår kulturs
arvsmycken finge vi nog se mycket
litet av — de kunde göra oss
missnöjda med vår lott.
Hur skall det bli bättre?
Nu kan man mot mig invända att
jag målat för mörkt, att det inte
alis är illa ställt i fråga om
mötes-och föreningskultur. Det är klart
att jag med glädje erkänner att det
är mycket bra på många håll,
knappast dock så bra att det inte kan bli
bättre. De brister jag pekat på
finns i alla fall på andra håll,
någon statistik har jag inte, men jag
har inte talat om annat än vad jag
själv sett och hört under en 40-årig
verksamhet som "folkbildare".
Så kommer då den viktiga frågan
hur bristerna ska avhjälpas. Jag
kan inte annat förstå än att man
får lov att sätta in en kraftig
propaganda för ändamålet. Den "man"
som kan göra det är våra stora
folkorganisationer: nykterhets-,
idrotts- och fackorganisationerna.
285
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
