Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALI NORDGREN
fråga om tiden, den rent rumsliga
samhörighet som uppstår när en
skara lyssnare samlar sig närmast
talaren ger honom större lust och
förmåga att göra sitt bästa och ger
i sig själv en behållning utöver den
rent intellektuella som föredraget
ger.
Lokaler.
Sen är det lokalfrågan. Hur
många av våra föreningar har inte
bedrövligt ledsamma och fula
samlingslokaler. Det som beror på
knappa tillgångar skall inte lastas.
Men mycket av trevnad kunde
vinnas med litet omtanke och
ordentlighet. Bänkar och talarstol kan
dammas, fönster torkas, bänkarna
och stolarna placeras på ett trevligt
sätt, lokalen vädras och uppvärmas
i tid, gamla skräpiga
pappersdekorationer som kanske hängt i
månader sedan någon tillställning kunde
tas ner och litet grönt tas in. Och
varför skall det ofta se så ledsamt
ut utanför lokalen?
Jag talade för inte länge sedan i
ett litet föreningshus. En del av
vad jag sagt om vad som kan göras
inomhus hade sin tillämpning där.
Utanför lokalen var det sumpig,
tu-vig mark, där vårvattnet stod i
polar mellan tuvorna. Det var
ungdom som brukade hålla till i
lokalen. Tänk om de gåve några aftnars
arbete åt att göra snyggt utanför sin
lokal, dikade ut jorden, odlade den
och planterade litet av
prydnadsbuskar och blommor ■— hur mycket
mer trevnad skulle inte deras lokal
ge dem, hur skulle inte arbetet göra
dem själva till kulturarbetare. Ty
kultur betyder ju odling, och den
grundläggande odlingen har varit
jordens och är det nog än i dag.
Det finns gott om folk, som inte
kommer till sin rätt vare sig som
åhörare vid ett föredrag eller som
deltagare i en studiecirkel men som
skulle göra det i praktiskt arbete.
Och detta arbete skulle ge dem en
känsla av att vara nyttiga
människor, en självkänsla som kanske
också med tiden gjorde dem till
bättre lyssnare och studerande.
Programmen.
Man kan säga att dessa yttre
ting: att passa tiden, att
inte prata under föredrag, att
åhörarna placerar sig inpå
föreläsaren och inte så långt från honom
som möjligt, att man håller
föreningslokaler och deras omgivning
ordnade och snygga, att allt detta
är utanverk, som inte har med vår
folkkultur att göra. Men det har de.
De är uttryck för en mentalitet, för
hur man uppskattar vad vårt
folkbildningsarbete har att bjuda. Än
mer är naturligtvis programmens
sammansättning vid möten och
fester ett uttryck härför. Därom vore
mycket att säga. Ofta är det nog så
att föredraget kommit med mest
för att det så skall vara, av
konventionella skäl. En sådan uppfattning
om vad som passar sig är det
naturligtvis ingenting ont i, bara den
kombineras med en vilja att göra
det bästa av det och inte med den
underförstådda meningen att det
är en ceremoni som skall undan-
284
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
