- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1940. Årgång V /
289

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

infanterikaptener men till den
ojämförligt större delen bestående
av misslyckade gymnasister,
realister och seminarister. Se till
exempel på vårt eget regemente. Vilka
äro de, som hos oss kvarstå någon
längre tid i tjänsten? Fattiglappar,
belastade med stor familj,
sannskyldiga tiggare, färdiga till varje
låghet och grymhet, ja, till och med
till mord, och som ej ens blygas då
de undansnilla de stackars
soldaternas magra avlöning, för att
åtminstone kålsoppan ej skall tryta där
hemma på bordet. Man befaller en
dylik individ: skjut! På vem? Och
för vad? Ja, detta intresserar honom
ej det minsta, och därför har han
aldrig reflekterat. Han vet blott, att
i hemmet vänta honom hungriga
munnar, smutsiga, skrofulösa,
rachitisbehäftade barn, och med slö
blick hackar han fram, som en
annan spillkråka, sitt eviga,
oföränderliga svar: Soldaten, min herre!
— Och finns det hos någon en gnista
av duglighet eller talang, så
utsläckes den i brännvin. 75 proc. av våra
officerare äro veneriskt smittade.
Om någon på regementet skulle
lyckas absolvera sin inträdesexamen
till krigshögskolan — vilket för
övrigt hos oss knappt händer vart
femte år — så förföljes han av hat.
De servilaste och inställsammaste
individerna eller de, som lyckats
förskaffa sig en smula protektion,
hamna i regel vid polisen eller
gendarmkåren."

Tavlan är sannerligen inte
uppbygglig. På det regemente, som
Kuprin ger en bild av, skötes
tjänsten i regel av underofficerarna:
fältväbeln bär ansvaret för
expeditionsåligganden och följden blir att
kompanichefen ofta blir en
marionett i den underordnades hand.
Brigad- och bataljonscheferna ha i
regel ingenting att göra: kortlapparna
på mässen bli deras A och O.

Då de stora
regementsmönstringarna stunda, gripas emellertid alla
av ett slags rabies. Det gäller då att
överskyla tusentals försummelser.
Med ångest se dessa officerare fram
mot den kommande inspektionen
och behandla under tiden strax
innan den inträffar sina soldater på
det mest hjärtlösa och grymma sätt,
tvingande dem att gottgöra vad man
tidigare sumpat bort.

Kuprin har med obönhörlig
realism och stort moraliskt mod blottat
de ruttna eller anfrätta sidorna i
det tsaristiska militärsystemet. Han
visar sig i denna officers- och
militärroman vara en sedeskildrare av
stora mått. Långtifrån hade han
endast den harmlöse boktillverkarens
ambition att till behandling uppta
stoff från pittoreska miljöer.
Samma samhällssatiriska mål som i
Duellen höll han i sikte, då han
författade sin andra betydande roman,
Gropen. Där hämtade han stoffet
från den ryska prostitutionen,
skildrade det ryska skökoväsendets
elände, gick tillrätta med
bordellinstitutionen. Att tendensen i sådana verk
heller inte undgick allmänheten
visar den heta diskussion som dessa
verk föranledde.

Alexander Kuprin visade sig
mästerligt behandla också ett
mindre litterärt format. En av hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:51 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1940/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free