Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bästa noveller är den underligt
fängslande berättelsen om
Stabskapten Rybnikov,[1] historien
om en till rysk officer förklädd
japansk spion i Petersburg under
tiden för slaget vid Tsusima ungefär.
Sin roll som rysk officer uppehåller
han med en nästan övermänsklig
talang. Först då han vilar i armarna
på en prostituerad, under
omfamningens ömhet faller hans mask och
han förråder sig genom att ropa:
Bansai, det enda japanska ord
som skökan känner från
tidningarna...
Kuprins humanitet och
medlidande men också hans enastående
förmåga av inlevelse i den mänskliga
psykens vinklar och vrår kommer
fullt till sin rätt i en sådan novell.
Någon har i ett mindre ljust
ögonblick kommit på idén att kalla
Kuprin "det glada livets skald". Det
är i själva verket mycket svårt att
se det speciellt "glada" i det liv
Kuprin skildrar. Där spelas ivrigt
kort, det skall villigt medges. Där
drickes också en avsevärd mängd
champagne, det är utan tvivel sant.
Men livet, sådant det leves i hans
skildringar är ändå inte glatt.
Snarare är det djupt tragiskt. Det är
nämligen anfrätt under en ofta
brokigt glittrande yta. Och det är ofritt,
trots all yttre uppsluppenhet. Kuprin
såg riktigt och sant denna ofrihet,
som hade sin rot i sociala
missförhållanden. Han ville helt enkelt
inte se bort därifrån. Så ansluter han
sig till den ryska litteraturens
klassiska linje: den samhällskritiska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
