Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mannen vid fönstret
Av RAGNAR THOURSIE
För gemene man med strängt arbete
och försörjningsbekymmer lever
gemenskapen mänska och mänska emellan
av en tryggt naturlig nödvändighet. Den
är en självklar tingens ordning, som
visserligen ständigt oredas, men som
normalt, i hemmet, i kärleken, alltjämt ska
hägra med ett vid sidan av vardagen
beläget på tu man hand: för de äldre med
uppgift att skänka den avspänning, den
förståelse och uppskattning, som ger
självförtroende och vigör, för de unga
rätt och slätt livsvärdet, det egentliga
livet. Ofta är man tveksam om sina rätta
känslor; gamla goda vänner förefaller
en plötsligt främmande; man säger man
har misstagit sig och bryter även de
äldsta förbindelser. Men på gemenskapen
själv tvivlar man aldrig. Även om den
varit innerlig, leder brytningen sällan till
frågeträngdhet över sig själv.
Gemenskap är samhörighet med livet: redan en
sådan formulering tycks gjord av en
utomstående.
Ändå är det allom bekant att det är i
det friska handlandets kriser som nytt
friskt handlande skapas. Detta är en
"insikt". Och denna insikt är politiskt
ställningstagande. Ty nazism och en ny
livsåskådning förkunnar att endast handling
är skapande, att först den handlande är
verklighetens suverän, att först i
ingripandets ögonblick en ny överraskande
situation uppstår som vi kallar verklighet;
enväldigt jungfrufödd driver
handlingen som en laglös kraft livet fram i ut-
veckling. Det är det komiskt-tragiska
ödet för gemene man med strängt arbete
att han inte får tid att känna igen sig
själv, så att han genom svåra år med
vackert logisk livslinje dagligen kan i ord
förneka sin hjärtemening, bekänna sig
till åskådningar som han inte omfattar och
med sin blotta likgiltighet hämma
tidssträvanden för hans egen sak. "Det är
svårare att tala om en sak än att göra
den", säger en raffinerad engelsk
pa-radoxaliker. Att nämna en sak vid dess
namn är det svåraste, ty det är det
grundläggande. Kontemplationen
opererar inte med vilande lägen utan med
vilande sakförhållanden, kontemplationen
arbetar inte med kalkyler utan med
intuitioner, i omedelbar åskådning. Så
länge vi inte vet vad vårt dagliga
beteende symboliserar, så länge står vi under
andligt förmyndarskap av kutym och
vana, oförmögna till strikt vara. Geni och
förnöjsamhet är två oförenliga begrepp;
med förståndet som insats står kampen
om kunskap.
Likgiltighet mot dikt och konst är
ställningstagande för nazism. Ali konst
är kamp om igenkännande. Den som i
sitt intima liv, till hem, till kärlek, till
gemenskap, står främmande för
klarhetskravet, förnöjd med handlandets
fristå-stående lustmoment som med rätterna i
en sybaritisk måltid, han står främman-
.299
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
