Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTEN ATT FORMA NOVELLER
Machines stop". Även om man
annars uppskattade Hanleys novellistiska
teknik, skulle man inte vilja påstå att så
ska noveller skrivas.
I den novell, som givit boken dess titel
och som väl också är en av samlingens
bästa, "People are curious", är
överensstämmelsen mellan form och innehåll
däremot fullständig. Här skildras hur en
arbetarhustru ger sig av med man ocl)
barn från en stad till en annan för att
skaffa mannen arbete. Hon har en bror
därborta och tror att han skall ordna det
för dem, ty han är förman. Vägen är
lång och de bli svettiga, trötta och
hungriga, men det är bara att trava på och
försöka nå målet innan krafterna äro
uttömda. Än är mannen före, än är det
hustrun som sätter fart. Den ena stunden
drar han barnvagnen, den andra stunden
är det hon som gör det. Man bevittnar
med rörelse deras möda och deras
missöden och följer dem med spänning
vidare. Det är en alltmer ömklig familj som
strävar vägen framåt, men hustrun talar
om sin snälla och framstående bror och
håller modet uppe. Äntligen är man vid
målet. Men finns det något arbete för en
arbetslös svåger? Ja, den frågan är det
viktigaste för dem, som vandrat den
långa vägen från stad till stad, men för
släktingarna äro andra frågor av större
vikt. Brodern, som man räknat så
mycket på, har inte ens tid att gå in och
hälsa. Han är en viktig person inom
idrotten, och bekymren ha tornat upp sig
nu inför nästa match. Man ser honom
avlägsna sig allt längre och längre från
hemmet, där de utpumpade gästerna
vänta.
Så slutar denna novell, som är formad
på samma sätt som den om mr Edmonds,
men som i alla fall har sin poäng. När
de stackars människorna, som dammiga
och upphettade tagit ut sig i förhoppning
om att bli välkomnade och hjälpta, vid
framkomsten helt enkelt bli lämnade i
ovisshet om huruvida de gjort sin
ovanliga promenad förgäves, är detta både
ett slut på en historia och ett avbrott,
som överensstämmer med diktarens
formella principer. Poängen är dessutom
osökt och sann. Visserligen vore det
överdrift att säga, att människor i regel
äro likgiltiga för andras svårigheter.
Brodern-svågern i novellen kunde
naturligtvis som hastigast ha gått in och tagit
i hand och skakat på huvudet och sagt
att han ingenting kunde göra. Eller han
kunde t. ex. ha givit ett löfte, som han
inte visste om han kunde infria. Han
kunde också ha bestämt sig för att
verkligen göra något för systerns man, när
han fick tid. Men då han i stället visar
sig sakna sinne för skillnaden mellan den
arbetslöses och hans familjs oro för
framtiden och sin egen och lagets oro inför
den stundande matchen, framstår de
andras trosvisshet i hög relief, utan att hans
eget beteende verkar karikatyrmässigt,
som exempelvis mr Edmonds’. Det
skulle därför, även om författaren direkt
strävat mot en tillspetsning, ha varit ett rätt
grepp att lämna frågan om de
hjälpsökandes slutliga öde öppen.
Man kan alltså våga påståendet att just
så skulle denna berättelse skrivas.
Att påstå att så ska noveller skrivas!,
vore däremot alltför djärvt. Det sätt att
berätta, som nu denne Hanley bestämt
sig för, är en god uppfinning, men hans
bok ger också belägg för att en författare
kan behöva växla teknik. Det finns inga
regler, novellisten inte någon gång är
skyldig att bryta emot, ingen form som
alltid är den rätta. De som tro sig veta
att så formas en novell, så en roman, så
ett drama, veta alltför litet om
konstnärligt skapande. Diktaren måste i sitt
arbete ständigt vara på vakt mot allt som
vill bli dogmatik och mekanik, om han
skall kunna motta ingivelserna på det
rätta sättet.
Man kan i bokanmälningar få se det
omdömet, att författaren ännu befinner
sig på ett experimentellt stadium. Men
en konstnär upphör aldrig att vara
experimentator.
341
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
