- Project Runeberg -  Folklig Kultur / 1940. Årgång V /
346

(1940-1942)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Ll TTERA TURSPEGEL

het inför Jesu öde skall återges, flikar
han in "hej, faderullan, tjo, tarara
bom-bombom". Detta är ett rent medeltida
drag och lånat från 1300- och 1400-talens
mysterier, fast omsatt i moderna
refränger, ty på ungefär detta sätt
karakteriserade de fromma författarna då de
hänsynslösa sällarna.

Man skulle tro, att en författare, som
idkar dylika moderniteter, skulle
undvika romantik. I mitt tycke finns
emellertid knappast någon modern diktare, som
så gärna ansluter till romantikens
ordval. "Sommarnatt i Alperna" kunde ha
skrivits för hundra år sedan. Orden
ödslig strand och höstlig strand, där
författaren strövar ruvande över sin
förtvivlan, verkar Fritiofs Saga eller
samtida. Dikten "Jakthorn i Alperna" är
också en modern romanesk, ingen pastisch,
fast skalden "sjunker i gruset ner, svept
i en purpurlåga från solnedgångens
baner" och fastän "en pil i blodig bringa
mig bränner och förgör". Dessa
egenheter hos Gullberg gör honom ensartad
och förbryllande.

En ung man, så berest och beläst,
behöver ej skyllas några påverkningar. Men
läromästare har han många. Är det fel,
om man antar, att han tycker om Blake,
Hardy, Heine, Fröding, Karlfeldt, Bo
Bergman bredvid hellenska, medeltida
och franska auktorer?

Gullberg har själv karakteriserat sig
som metafysiker: "Tills en gång mitt
väsen uppenbaras, Är jag Hjalmar Gullberg
rätt och slätt, Sörjer utan att det kan
förklaras Och är lycklig på mitt eget sätt,
Utan att jag själv förstår mig rätt."
Liksom på mångfaldiga andra ställen. I sin
storstilade Kärleksroman, som glänser
av friskhet och skimrar av förtvivlan,
har han ett par rader, som tyder på
av-svärjelse från den religiösa läran (liksom
när han annonserar efter en förlorad
barnatro). De lyda:

Yngling med hämningar och
själskonflikter

blev botad, när han såg en kvinna naken.

Trots denna förklaring kan han ej
frigöra sig från sin tidigare uppfattning,
vilket kommer till synes i de senaste
diktsamlingarna. Hans väg är ännu
letande och sökande. Några gånger
skymtar möjligheterna att han skall ta sig an
samhällets sak på jorden (och inte blott
ur evighetens synvinkel), fastän han
ondgör sig över rektor Nordstjärnas tal
(kanske är det individen N. han vill åt?).
Den samhälleliga reaktionen kommer i
"Sista övningen":

Filosofi med hammaren
av dårar är befunnen
på jorden lyckosammare
än dryck ur vishetsbrunnen.
Blott i en kammare
blir världen övervunnen.

Ej en skrodör som tjuter sig
hes dagligen för alla,
men den som själv förskjuter sig
är ägnad att befalla ...

Man kan inte ta fel på adressen! "Var
det en hälsning från ett okänt land, Ett
andebrev som adresserats hit?" Låt oss
få flera sådana "andebrev" av Hjalmar
Gullbergs hand!

*



KARIN BOYE: Kallocain.
Roman från 2000-talet. —
Bonniers.

Hur kommer det att se ut i världen på
2000-talet? Givetvis inte alis så som man
nu lättast föreställer sig. De makter, som
nu ett par år varit så segerrika, fortsätta
med ali säkerhet inte att triumfera ännu
under nästa århundrade. Sådant är ju
ändå inte livet! Det vet förstås även
Karin Boye, men hon har i alla fall -— för
att varna, begabba, satirisera — skrivit
en bok om förhållandena i den nästan
fullkomnade världsstaten. Att allt inte
ännu är färdigt, framgår därav att
medborgarna, nej, medsoldaterna, alltjämt
äro i någon mån människor. I
Universalstaten — det finns på 2000-talet
fortfarande två stater — har man hunnit
närmare målet.

Fast den världsstat, författarinnan haft
en vision av, aldrig kommer att bli
verklighet, blir läsaren så fängslad som om
den redan vore det. Människoskildringen
är märkvärdigt trovärdig. Man bevittnar
med gripenhet hur en Leo Kall liksom
förundrad varsnar mänskliga tendenser
hos sig själv. Det är han, som uppfunnit
kallocainet, medlet med vilket man i den
som en enda enorm krigsmaskin
organiserade Världsstaten bringar folk att
avslöja om de ha känslor och tankar, som
inte kunna tolereras.

"Kallocain" är en farlig bok. Den dag
kan komma, då den utrensas ur
biblioteken. Men nu bör den inte saknas i
något bibliotek. Även den som aldrig förr
haft smak för litterära framtidsvisioner,
nödgas ta Karin Boyes roman på allvar.
Den är skrämmande, därför att den trots
allt inte är alldeles overklig.

Bwd.

346

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folklig/1940/0354.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free