Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TURE NERMAN
Justus
Elgeskog.
Han hånar de rädda, som bara
följer de andra, nej, högre är kravet:
personlig insats! Det är inte nog att
äga och njuta och bruka och härska.
Vi måste också vara, vara något
annat och mera än tiden och tingen.
Elgeskogs dikt andas en positiv
fosterlandskärlek — har verkligen alla
barnen sin plats i vårt land? — och
samtidigt är han klar
internationalist: jorden är vårt stora fosterland.
Och vad som förbinder oss kosmiskt
är själ, ande, eller som han blygsam
t-vördsamt kallar det en oro:
Av jord är människan kommen
och varder till jord igen.
Och dock, det skälver därinne
i jordskapta kvinnor och män
en oro, som ej är stoftets
och som aldrig kan somna i mull —
ja, en gång blev människan mänska
för denna oros skull.
Justus Elgeskogs diktbok är en
vacker gåva till den rätta ungdomen:
arbetets, viljans, livstrons ungdom.
*
Från Justus Elgeskog till Elvin
Enqvist är ett stort steg. Den
senare har ingenting av den starka
personligheten hos den förre. Vilse
heter hans nya diktbok. Han är en
vek drömmande ensling med helt
passiv inställning till livet, hans
lyrik grå naturlyrik i
höstkvällsstämning med lövfall och gärna regn.
Mänsklighet och solidaritet med
något kollektiv känner han ej, det är
nära till rena likgiltigheten:
Intet fyller nu mitt liv!
Ihåligt bullrande
dagarnas vagnar
i ändlösa rader
skramlar förbi — förbi —
Dödsstämningen är nära och förf.
har suggestivt tecknat
drunkningsdöden. I fantasien reser han till
döden o. s. v. Dessa stämningar frestar
lika lätt som grund optimism till
banalitet, och Enqvist har inte alldeles
undgått detta, exempelvis följande
lilla sak Födelse:
Djupt ur ditt sköte, mörka tid,
med tecken att förblöda
skall du, när våndan lidits ut,
det nya livet föda.
De spridda rimmen är ibland
svaga, så rim som
ovisshet—förgänglighet, som inte är några rim. Någon
gång är stilen krystad, så ordet
"drömtungshet". Å andra sidan kan
förf. ge en liten äkta stämning som
drängarnas inträde till måltiden och
den lilla mörkt hetsiga Svindel i
svält.
*
Karl-Erik Forsslund, Storgårdens
och den unga hemlyckans
diktare, den röda ungdomens sångare i
seklets gryning, Brunnsviks,
vandringslåtarnas, Fria vers och visors
skald, har också med en ny diktbok
Vakt och värn bidragit till
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:32:51 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folklig/1940/0380.html
