Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kunskapsmonopol förr och nu
Av OTTO FRIEDRICH
Ett av bildningsarbetets
valspråk lyder: "Kunskap är
makt." Om man vänder på
satsen får man en annan historisk
sanning: "Makt är kunskap."
De maktägande ha i alla tider
sökt monopolisera sin tids vetande
och dra "en ring runt läran" som
det heter på bibelns språk. Ty
starkare än det fysiska våldet allena är
makten över människosinnen: den
som vet mer än andra litar man på
och hans styrelse har andlig
auktoritet. Furstevälde och prästvälde
gingo i historien ofta hand i hand
och understundom förenades
statsledningens högsta funktioner i en
person. Hos primitiva stammar ärvs
kunskapen om föregivna hemliga
krafter från hövding till hövding,
från medicinman till medicinman.
Båda njuta förmånsställning och
vid de högtidliga manbarhetsriterna
avstå de endast från en del av sitt
magiska vetande åt den manliga
ungdomen. Ibland uppstår också
strid mellan prästerlig och världslig
makt. En sentida konflikt av sådant
slag var medeltidens mellan påvar
och kejsare om europeiskt herra-
välde. Under antiken spelade
prästernas och ämbetsmännens
kunskapsmonopol en särskild roll i
flodländerna Kina och Egypten.
Regleringen av de stora floderna
var i dessa länder en livsfråga och
krävde tidigt utbildning av en i
astronomiska och tekniska
vetenskaper skolad byråkrati. Dessa
kunskaper övades i de egyptiska
templen och spelade också sin roll
i de kinesiska mandarinernas
otroligt omständliga examensprov. Ur
det religiösa kunskapsmonopolet
härleder sig även en stor del av det
inflytande som åtnjöts av den
prästerliga brahmankasten i det gamla
Indien. I den grekiska och romerska
antiken voro präster och skriftlärda
de mest ansedda i kretsarna kring
fursten och de ledande. Massorna
höllos i templens förgårdar och
endast prästerna hade tillgång till de
heliga skrifterna, överhuvudtaget
var reservatet på de skrivna
urkunderna och därmed på
lagurkunderna och kännedomen om heligt bruk
och heliga traditioner ett välnyttjat
medel att skaffa makt och anseende
åt ett fåtal. Ännu i dag är skrivaren
en viktig person i Orienten.
377
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
