Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITTERATURSPEGEL
blicka ned och John Steinbeck: Vredens
druvor. Exemplen kan mångfaldigas.
Hjalmar Bergman är dock den första
svenska författare, såvitt jag vet, som
började skriva direkt för filmen. Han
utarbetade sjutton färdiga filmscenarion,
varav femton inspelades. Dessutom skrev
han fjorton filmnoveller eller synopsis.
Sex av dessa senare har nu publicerats
med ett intressant företal av författarens
efterlevande maka, Stina Bergman, i en
samling något missvisande kallad "Film".
Det är dock icke det boken handlar om. I
denna ingår tre stycken filmade
noveller: Mästerman, Vem dömer? och En
perfekt gentleman, förutom en del andra
vare sig filmade eller tidigare
publicerade noveller.
När man har läst den första
filmnovellen, Gycklaren, blir man dock en
smula rädd för att fortsätta. Den är så
fruktansvärt fantastisk att den verkar
närmast barock. Den skrevs 1917 och
Stina Bergman ger en förklaring i
förordet:
"En filmman hade försäkrat honom att
filmen förfogade över sådana tekniska
resurser att fantasin kunde flyga fritt, ju
friare dess bättre. Och fantasten
frossade i fantasier — och vaknade upp till
verkligheten först den dag då Victor
Sjöström efter att ha läst manuskriptet
skrev till svar: Kom ner på jorden, unge
man, så skall vi talas vid! Författaren
rutschade ned till jorden och de båda
herrarna talades vid. Först om Hans
Nåds testamente och sedan om
Mästerman. Båda filmades, Mästerman år 1920.
Som god trea kom den italienska
renässansfilmen Vem dömer 1921. 1922 kom
filmer iscensattes av Victor Sjöström och
de blevo så småningom verkligt goda
vänner.
"Hjalmar Bergman utvecklades till
Sjöströms moraliska stöd och
konstnärliga samvete", skriver Robin Hood i sin
bok "Svenska filmens drama, Sjöström
och Stiller" och fortsätter: "Vem vet hur
det gått med Sjöströms sista tid i Sverige
— och första tiden i Hollywood — om
han inte haft Bergmans ständiga
uppmuntran att tillgå".
Victor Sjöström uppmärksammades
snart av det stora filmlandet i väster och
då han icke längre fick tillräckligt fria
händer här hemma, for han 1923 dit
över. Hans filmplaner höll emellertid på
att stranda där på grund av
manuskriptnöd och i sin förtvivlan kallade han på
vännen Bergman som också reste över.
Från december 1923 till mars 1924
arbetade Bergman och Sjöström med
förtvivlans mod. Bergman ville skriva
originalmanuskript men bolaget vågade endast
spela in "kända saker", berättar Robin
Hood i sin förut citerade bok.
Då tog Bergman på eget bevåg och
bearbetade Ibsens Bygmester Solness. Den
"saken" var väl "känd". Sjöström var
belåten och sade efteråt: "Det var
mycket roligare än skådespelet, men ändå ej
förvanskat eller vandaliserat." Men
manuskriptet möttes av komplett oförståelse:
"Ibsen! Nerver, nerver. Tänk er Ibsen på
en affisch — vem fan vet vem det är."
Hjalmar Bergman tröttnade snart på
Amerika och de amerikanska
filmherrarna och vände dem resolut ryggen. Vid
hemkomsten till Sverige förklarade han
att det enda goda i Hollywood var
ice-creamsodan, cigarrerna, kaffet och
bilvägarna, och citerade för övrigt Hjalmar
Söderberg: "Res gärna till Amerika —
men stig inte i land." Hans besvikelse
var stor och i en Stockholmstidning
yttrade han vidare: "För den som
egentligen bara tar intryck av människor är
Amerika föga givande, ty där finns inga
människor. Se där allt vad jag har att
komma med och det är ej ens spik för
en artikel. Vad filmdivorna av båda eller
rättare sagt intetdera könen beträffar, så
erbjuda de ringa intresse. Det är
vanligen beskedliga varelser som leva av att
sälja sina mer eller mindre behagliga
kroppar till de utskänkningsbolag, vilka
varje afton förse massan med dess för
nattens behov nödiga dosis av lätt
köns-lig stimulans."
Han var nu utled på filmen och skrev i
dagboken vid tvenne olika tillfällen:
"Bröt med filmen", "Bröt definitivt med
filmen."
Det var egentligen på grund av mate-
391
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
