Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKANMÄLANS SVÅRA KONST
till sitt egentliga ämne. Utsvävandet i
hundrafaldiga funderingar, som på
något sätt hänför sig till åtminstone en
del av innehållet i den recenserade
boken, kan vara fruktbar och givande -—
den vädjar då framför allt till en kunnig
läsare som både har tid och lust att följa
med tankeresan. Men det kan också bli
till en ganska tråkig vana som ställer
hårda krav på läsarens tålamod.
"Bonniers Litterära Magasins" redaktör har i
detta samband nyligen stipulerat att
"bokrecensenterna böra inte uppträda
som historiefördärvare. En svensk
normalrecension består dock till två
tredjedelar av innehållsredogörelse, så det
finns faktiskt personer som inte våga läsa
recensioner av fruktan att få veta för
mycket om innehållet i de böcker de
ämna köpa."
Uttalandet i fråga bör dock, detta är
undertecknads åsikt, inte tagas för
bokstavligt. Det skulle leda till absolut
vilseledande slutsatser, om man ville
bedöma en recensions värde efter dennas
längd. Tidningsläsaren har vant sig vid,
d. v. s. den moderna pressen har vant
honom vid att ögna igenom läsestoffet
snabbt. Det lär finnas folk som vad
angår t. ex. film- eller teaterrecensioner
läser endast deras första och sista
meningar — för att i en handvändning få veta,
om anmälaren rosar eller x-isar. Men i
fråga om en noggrann redogörelse för en
bok — givetvis en bok som verkligen har
någonting att säga — måste läsaren nog
kosta på sig litet mera tid. Det må så
vara att en djuplodande analys av en
boks innehåll, stil och mening knappast
mera passar in i den moderna tidningen
som tillkommer i jäktets tecken. Kanske
har de rätt som påstår att en bokanmälan
som dristar sig konkurrera med låt oss
säga sportsidans utsvällande redogörelse,
liknar en prehistorisk företeelse, den
missförstår tidens swingtakt. Men i så
fall gäller samma påstående om böcker
över huvud. Ett faktum är emellertid att
massornas mottaglighet för bokläsning
stått sig rätt så bra just i dessa tiders
sensationsuppfyllda feberyra. En
Gall-uppundersökning, vad slags bokanmälan
genomsnittsläsaren "vill ha", torde
knappast tjäna till något. Meningarna skiftar
i så fall och kan väl inte utrönas på ett
tillfredsställande sätt. Men det
medgivandet kan tvivelsutan lämnas, att en
bokanmälan i dagstidningarna intar en
sär-plats i den mån den bemödar sig om att
förmedla några av bokens fasta och
fängslande konturer, något av bokens
"mästargrepp" till den i flyktighet stadde
tidningsläsaren. Skall man inte ta hatten
av för en recensent som tar så grundligt
på sin uppgift och är så ambitiös, men
värderar också läsekretsen så högt att
han inom ramen för sin recension håller
en liten litteraturhistorisk eller estetisk
föreläsning? Just en dagstidnings breda
publik sätter ju gräns för alltför
akademiska utsvävningar. Bokanmälan kan i
sin tur, när den är skickligt gjord och
buren av kärlek till föremålet (obs.! inte
av pratsjukan!), bidra till att höja
respekten för populärvetenskapliga bedrifter
och syften. "Innehållsredogörelse" står
nog inte främst hos de mera konstnärliga
bokanmälarna, men påpekandet att de
inte under några omständigheter bör
uppträda som historieföredärvare, är nog
ett inte minst för författarens
vidkom-manade berättigat krav. Jag minns t. ex.
de utförliga recensioner Torsten
Fogel-qvist stundom bestått litteraturhistoriska
verk, de lämnade ingenting kvar att
önska vad längden och detaljanalysen
angår, men så var de ju också mästerligt
disponerade och troligen knappast
ägnade att tråka ut läsekretsen. Nota bene är
den publik, som verkligen ägnar sig åt
granskningen och njutningen av
bokanmälan, när allt kommer omkring endast
en ganska liten, men desto trognare
församling. Det är väl knappast troligt att
dagstidningar, som håller sig med en
litteratursida, endast av omsorg för
förläggarna upprätthållit den tjänst åt
allmänheten en bokrecension utgör.
Tydligen bildar de boksynta en inte föraktlig
minoritet bredvid dem, som endast
gou-terar dagsnyheterna i korta sammandrag
samt sportnyheterna.
Det skall inte framhållas såsom en
nyupptäckt, men får kanske ändå under-
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
