Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapandets kris
båda. Nu står inte mera människan utan
maskinen i medelpunkten för skapandet:
människan spelar blott rollen av en som
nyttjar, upptäcker, förbättrar eller
betjänar maskinen. Med taylorsystemet
uppställes liksom en synlig symbol för det
faktum att människan har slungats ut ur
den centrala ställning, som hon hade
förvärvat sig i det gamla Europa, och så
förvandlats till en automatisk hantlangare.
När arbetarna har att utföra en noga
beräknad rörelse, i ett noga beräknat
avstånd från varandra och i en noga
beräknad tid, som t. ex. ett hammarslag,
insättandet av en skruv, ett penselstreck, då
står denna handling inte mera i något
sammanhang med personlighetens
individuella, blott en gång givna värde,
sådant det ännu tydligt fick sitt uttryck i
hantverket.
Om vi nu ville fråga en företrädare för
vår tids industriella liv i Amerika, t. ex.
Henry Ford, varför man måste arbeta på
detta sätt, så skulle han utan tvekan
svara: "För att genom en stegrad
prestation uppnå välstånd och makt". Kunde
vi också förmå honom till att förklara
för oss, varför detta i en högre mening
kunde vara människans sak, så skulle
han svara: "Emedan enbart hon bland
allt levande är i stånd till att följa med
i utvecklingen", d. v. s. i stånd till att
förnimma tidens krav och att inrätta sig
efter detta. Ford menar därmed
förmågan att likt en simmare överlämna sig åt
tidens vågor. Följande uttalanden, tagna
ur hans bok "Arbetets filosofi", bevisa,
hur likgiltig man blivit i Amerika för
den enskildes personliga avgörande och i
vilken stor utsträckning man gör hans
värde beroende av något utanför honom,
nämligen av tidsandan. "Jag tror att vi
överhuvud äro till för att samla
erfarenheter". Eller: "Det finnes intet nytt
förutom ett nytt värderande, ett nytt
förstående." Eller: "Världsalltet framskrider i
en bestämd riktning; den som följer med
är god."
I denna mening mottager man
anvisningar, hur man på bästa sätt skall
kunna arbeta. Dessa anvisningar är natur-
ligtvis alla praktiskt taget inriktade på
det mest effektiva tänkandet och på den
handling, som förverkligar detta. Men
den beundransvärda, gigantiska
prestation, som uppnås därmed, får inte skyla
det faktum att personligheten därvid
utarmas. Det är inte mera det mänskliga
jaget, som kommer till uttryck genom
arbetet — i den förut anförda meningen
hos Schelling eller Goethe — utan det är
tidens vågrörelse, som utifrån bestämmer
verksamheten.
Amerika är i dag den oerhörda
maskinkraftens, motorsurrets och
transmissionsbandets, automobilens och flygplanets
hemland. Alla dessa mest framträdande
attribut hos vårt århundrade betyder
rastlöshet, upphävande av gränser och
former, för att skapa fritt utlopp för det
fria livets obekymrade rytm. Det fast
formade måste vika för det som inga
gränser har. I detta sammanhang visar
det sig som ett faktum av symbolisk
karaktär, att radion, som spelar en så stor
roll i väster, är en osynlig vågrörelse,
som tränger igenom väggar. Viljan till
dimensionen, som kommer till uttryck i
moderna byggnadsverk, dansen, sporten,
det på mångfaldigt sätt mekaniserade
livet, hela civilisationens strävan efter
det vida och gigantiska, allt detta
uppenbarar sig som uttryck för ett och samma
förhärskande medvetande: att leva, att
leva opersonligt, att likt en simmare
anförtro sig åt tidens vågor och att låta sig
föras av dem.
Amerikanens barnslighet, som alla
resande lägger märke till, går hand i hand
med djärvheten hos en lyckoriddare, en
äventyrare, som inte gestaltar sig själv,
såsom det gamla Europas män hade
gjort, utan som låter sig gestaltas genom
att anpassa sig efter elementet.
Amerikanen följer i mycket mindre utsträckning
sin egen förmågas möjligheter och
förpliktelser än européen. Vågen bär honom
snart till ett ställe, där han får tillfälle
att göra sin insats. Han griper det
och förstår att riktigt begagna det givna,
att ändra, förbättra — och så är han viss
om sin framgång.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
