Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OTTO FRIEDRICH
redan på denna tid till ett andligt utbyte
mellan den tjeckiska och den svenska
humanismen.
Den fjärde och oss mest närstående
personligheten, vilken även i
Skandinavien åtnjöt ett stort anseende, är Thomas
Masaryk. Liksom Comenius född i Mären
skulle denne son av en slovakisk fader
och en tjeckisk moder bli den nya
tjeckoslovakiska statens grundare. Den sjunde
mars 1850 föddes han i Göding, son till
en livegen kusk i en herrskapsfamilj och
1937 dog han hyllad som
"presidentenbefriaren" av sitt folk, vars tragedi han
förskonades från att uppleva. Hans liv
var rikt på händelser. I likhet med Jan
Hus hade han under svåra försakelser
arbetat sig fram till en ställning som
universitetsprofessor och i likhet med de
tre andra stora humanisterna var han
hela sitt liv en toleransens förkunnare,
fylld av en djupt religiös och social
hänförelse. Hans nationalism urartade aldrig
till chauvinism. Då man en gång inledde
en ritualmordprocess tog han utan
tvekan parti för den anklagade juden
Hils-ner och avslöjade allt det skamliga i
beskyllningen. Längre fram i en tvist
angående det av tjeckiska chauvinister
försvarade "Königinhofer Handschrift" —
en dikt som utgavs för att vara ett
fosterländskt hjälteepos — intog han en
lika omutlig hållning. Ehuru han givetvis
hade unnat sitt folk ett epos av ett
Nibel-ungenlieds mäktighet kunde han å andra
sidan omöjligen förmås att utge en
förfalskning för ett autentiskt dokument. Vid
det tillfället hånade man honom öppet
på gatan. Först då man nödgades
fastställa att en del av den föregivna
medeltidsdikten var skriven på papperet till
en modern österrikisk skattebok
bringades belackarna till en skamsen tystnad.
Denne man som själv fått utstå så
mycken fientlighet blev likväl, då han under
förra världskriget trots sin höga ålder
tog på sig den lunga bördan att emigrera
för att i Schweiz, England, Ryssland och
Amerika arbeta för sitt folks
självständighet, en verklig nationalhjälte! Den nästan
70-årige Masaryk fick uppleva det nära
nog sagolika undret att i den gamla
bö-miska kungaborgen Hradschin under ett
tjugutal år få verka som sitt befriade
lands vise regent. Men vad som betydde
mer var att han även lyckades vinna de
inom den tjeckoslovakiska republiken
befintliga minoriteterna, framför allt
su-dettyskarna för sig. För övrigt får man
inte glömma att humanismen i Bömen ej
blott varit tjeckisk utan även tysk. Ty
redan bland Hus’ anhängare funnos
många tyskar och Comenius undervisade
tidvis även på tyska språket.
Vad som gjorde Masaryk till en värdig
arvtagare till dessa båda män var hans
sant demokratiska världsåskådning, som
han även gav uttryck åt vid arbetarnas
möten och genom deltagande i
demonstrationer inom det socialdemokratiska
partiet, vars medlem hans fru var intill
sin död. Han hade själv skapat en egen
rörelse, "realisternas" parti. Denna
"realism" var ej något annat än den sociala
humanism, vars etik en Hus, en
Chelts-chicky och en Comenius förkroppsligat i
liv och lära.
Sin ståndpunkt gentemot marxismen
har han klarlagt på ett ännu idag ytterst
läsvärt och aktuellt sätt. I sina böcker
"Ryssland och Europa",
"Världsrevolu-tion" och "Det nya Europa" har han
lämnat efter sig en skatt av kunskap och
insikt, som omspänner alltifrån präktiga
analyser av den ryska litteraturen och
den slaviska själen till väsentliga
betraktelser över demokrati och folkfred.
"Demokrati är diskussion", brukade han
säga och säkert är, att i en diskussion om
demokratins framtida gestaltning hans
tankar skola visa sig värdefulla. Inom
den tjeckiska litteraturen har han haft ett
vittgående inflytande. Carel Capek skulle
utan sin faderlige väns visa råd varit en
i det närmaste otolkbar skald. Hans
politiska lärjunge och yngre medarbetare
var hans efterföljare dr. Edvard Benesj.
Som den tjeckoslovakiska republikens
president liksom senare i landsflykt har
denne aldrig svikit Masaryks minne. Allt
talar för att detta andliga arv ej heller
dött hos det tjeckiska folket.
266
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
