Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE SANDLER
skola. Man liar därtill tillfälle att lära
sig praktiska ting, såsom stenografi,
bokföring och maskinskrivning. I
humanistens schema ingår sådana ämnen som
litteratur, språk, vetenskap och konst. Det
sistnämnda ämnet har sitt särskilda
intresse. Man kan välja musik eller
målning och genom konsert- och museibesök
lära sig uppskatta dessa konstformer. Vid
universitetet finns ett utsökt tavelgalleri
och en förnämlig konsertsalong. Man
kultiverar sin smak medan man samtidigt
inhämtar betydelsefulla fakta rörande de
båda konstarterna.
Ett enormt bibliotek står till
studenternas förfogande, där de kan hämta sitt
vetande, skriva sina avhandlingar, läsa
dagstidningarna eller praktisera som
bibliotekarier. Biblioteket rymmer väl ett
par hundra tusen böcker.
Ett stort antal av studenterna bor i
sina egna klubbhus, vid egna gator.
Pojkarna bor i s. k. "fraternities", flickorna i
"sororities", vilka erhållit grekiska
beteckningar. Den förnämsta akademiska
sammanslutningen heter sålunda Phi
Beta Kappa, bokstäver i det grekiska
alfabetet. Dessa föreningar är ganska
exklusiva; man väljer med omsorg och
urskiljning de nya medlemmarna. För att
komma in i Phi Beta Kappa måste man under
hela universitetstiden ha förtjänat ett
medelbetyg av litet a. Därefter
rekommenderas man av tvenne professorer
tillhörande föreningen.
Den amerikanska universitetsidrotten
är egentligen något alldeles för sig.
Man kan knappast tänka sig ett
amerikanskt universitet utan studentidrott. Det
skulfe helt enkelt inte bära sig
ekonomiskt. Undantag förekommer, men i
regel är det sporten, som drar ungdomen
till universiteten. I motsats till här
hemma slutar man inte idrotta, när man
börjar vid universitetet. Man fortsätter
ytterligare två år, under vilken tid någon form
av idrottsutövning är obligatorisk. För
min del deltog jag i tennis, badminton,
simning och fäktning, fyra terminer i
följd. Sporten är den avspänning man
behöver i studierna, den underlättar
snarare än försvårar dessa. En stor simhall
står till allas förfogande, och en simtur
före morgonlektionerna har en
uppiggande verkan och gör en mera kapabel
att ta itu med det mentala arbetet.
Lektionerna är oformella och korta. Nästan
utan undantag upptas en del av de 45
minuterna med allmän diskussion. Var
och en — kvinnliga så väl som manliga
studenter — framlägger då sina egna
åsikter och synpunkter. I synnerhet de
kvinnliga studenterna är livaktiga under
dessa debatter. Här existerar ingen
blyghet och försagdhet. De sjunger ut, vad de
tycker och tänker. Någon rädsla att säga
någonting "dumt" finns inte. De vet med
sig, alt de kan sin sak lika bra som
deras manliga kolleger, ja, stundom mycket
bättre. Betecknande är att de i regel
stå-ta med de bättre betygen.
Ofta bryter sig meningarna under
dessa klassdiskussioner, och i den heta
debatt, som uppstår, glömmer man nära nog
bort den stackars professorn, vilken, som
den förträfflige pedagog han är, överger
sin egen roll och deltar med liv och lust
i diskussionen.
Jag tillfrågade en gång en av mina
professorer, om han inte kände sig "avsatt",
när diskussionen tog dessa former. Det
finns ju dock något, som heter
lärarauk-toritet. Kände han inte sin prestige
undergrävd, när man -— vilket ibland hände
—• nonchalerade honom fullständigt och
började att debattera med varandra. Han
svarade: Hur skulle jag kunna veta mer
än summan av mina studenter?
Hur rätt han hade, fick jag tillfälle
bevittna i en klass i statskunskap.
Diskussionen ägnades åt kommunism, och man
diskuterade dess lära, program och
metoder. Professorn inledde debatten med
några observationer. Ordet var sedan fritt.
Snart utkristalliserade sig debatten i en
envig mellan en av studenterna och
professorn. Slutligen stod påstående mot
påstående, och ingen av dem ville ge vika.
Det gällde en detalj rörande det
kommunistiska programmet. Studenten lade då
fram det avgörande argumentet, ett kon-
268
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
