Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅKE SANDLER
nad", "hörsamhet", "plikter" och ett visst
minimum av "insikter". I Europa är det
faktiskt möjligt att ha insikter, utan att
därav kunna bilda sig en enda åsikt. Det
är nästan en heder. I Amerika är det
omvänt. Jag höll nästan på att säga, att man
har åsikter utan att ha några insikter.
Det ena som det andra är oursäktligt. Min
erfarenhet är, att den amerikanska
universitetsbildningen befordrar så väl
insikter som åsikter. Man har till och med
fastslagit, att åsikt utan insikt är fördom.
Beträffande auktoritet och lydnad
konstaterar den amerikanska bildningen,
att de saknar allt pedagogiskt värde. Att
de är onödiga inslag i
bildningsverksamheten, har det svenska
folkbildningsarbetet visat. Folkhögskole- och
cirkelverksamheten kommer också de amerikanska
bildningsformerna närmast. Man skulle
kunna säga, att de amerikanska
universiteten —• och jag tänker igen på USC —
bedriver en "studiecirkelverksamhet"
som påminner starkt om den svenska. Det
vilar samma informalitet och charm över
dem båda. Båda är uttryck för en
spontan iver efter bildning. Båda kan visa
på enorma pedagogiska framgångar.
Om litteraturläsning.
MARTIN S. ALLWOOD: Läsare
bedömer litteratur. Natur och
Kultur. Pris kr. 5: 75.
Med sin nyligen utkomna bok med
ovanstående titel har Martin Allwood
framlagt resultaten av en
"litteratur-sociologisk" undersökning som han
utfört vid Stockholms högskola, där 40
studenter och akademiska lärare bedömt
litteratur och därmed ställt sig till
förfogande som "undersökningsobjekt". I
anslutning till den av Allwoods lärare I. A.
Richards i början på 30-talet i England
lanserade metoden har författaren
uppställt två principer som grund för sina
experiment: "Den ena, att författarna till
de utdrag ur den svenska litteraturen,
som kommit till användning, skulle vara
anonyma; den andra, att varje utdrag
skulle på något sätt vara en nyckel till
en problemställning eller ett
frågekomplex, så att kommentarerna kunde väntas
bryta sig i ett åsiktsspektrum". Om man
bortser från det något tillkrånglade
uttryckssättet, kan ju detta i sak låta
ganska intressant, och de utdrag som
lämnas i boken ha verkligen också en hel del
att säga om förmågan — den är inte stor
om man får tro förf. — av att tillägna
sig det lästa här i landet. Man vill också
gärna instämma med Allwood, då han
klagar över att kritikens historia, "som
borde vara det grundläggande för en
kurs i konsten att läsa väl", helt förbises
vid svenska utbildningsanstalter, och
man vill likaledes understryka hans
påstående, att i verklig mening läskunniga
personer är ett villkor för en sund
kulturs fortlevnad. Men annars måste man
beklaga, att författaren inte varit
grundligare i sin utredning. Han har haft ett
inle obetydligt material till sitt
förfogande, men han har inte förstått att utnyttja
det på ett tillfredsställande sätt. De
läsandes kommentarer ha inte
sammanförts så, att man kunnat se vad samma
person sagt om olika läsprov. I ett
bihang har författaren sammanfört något
som han kallat en "statistisk analys", där
han talar om, hur många av deltagarna
som varit manliga eller kvinnliga, hur
många som studerat det eller det ämnet
o. s. v. Men han har aldrig talat om
ålder, kön eller studieinriktning hos den
som skrivit den eller den återgivna
kommentaren! Resultatet av det hela har
under sådana förhållanden blivit ganska
intetsägande.
Martin Allwoods egna kommentarer
till läsarnas kommentarer äro oftast
skäligen onödiga och inte sällan
förvånansvärt naiva. Av större intresse äro de
uttalanden, som lämnats av Harry
Martinson och av de tre nu levande författare,
vilkas verk ingått i undersökningen:
Artur Lundkvist, Johanns Edfelt och Pär
Lagerkvist. Den sistnämnde har, efter
vad Allwood talar om, inskränkt sig till
att per telefon meddela, att
undersökningen var "närmast fjollig", men de
andra ha svarat utförligare. Lundkvist
fastslår bl. a.: "Förmågan att uppfatta
diktverk är uppenbarligen i snabbt
avtagande och någonting måste göras,
annars riskerar vi en ödesdiger uppdelning
i veckotidningar och sämsta slagets
bestsellers för massorna och en ytterligt
isolerad diktning för ett fåtal." Det
intressantaste och mest genomtänkta i hela
boken är dock Harry Martinssons
inledningsord om läsaren och litteraturen.
Orden utgöra svar på fem frågor och de
rymmas på fyra sidor, men de säga i alla
fall oerhört mycket om litteraturens plats
som en oundgänglig del av kulturlivet
och de ge synpunkter som äro värda att
diskutera. Ragnar Amenius.
270
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
