Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LIT TERA TURSPEGEL
den tyska rustningsindustrin arbetade
under högtryck, kunde den inte
effektuera alla beställningarna. Det blev bl.a.
den engelska och amerikanska
rustningsindustrin som fick träda hjälpande
emellan. I juni 1934 antecknar Dodd t. ex. att
amerikanska fabriker levererar 100
flygplan i månaden till Tyskland —
samtidigt med officiella tyska förklaringar att
det var omöjligt att betala gamla skulder
till Amerika. Som alltid är de
internationella affärerna en ovanligt trasslig
härva. Dodd fick erfara detta mer än de
flesta, han reagerade starkt och för
genom, huvudsaken är att man har
hederläsaren. Och där ligger kanske största
värdet i hans dagbok. Den ger en klar
bild av hur en human, bildad och
vidsynt man reagerade mot de tendenser i
nutidens politik som fått det nu pågående
kriget som givit resultatat.
A ven från Moskva fick det amerikanska
utrikesdepartementet åren före kriget
rapporter, som säkert föll en del
utanför den vanliga diplomatiska ramen. Där
sköttes vakttjänsten av en framgångsrik
jurist och affärsman, Joseph E. Davies,
som i mångt och mycket är Dodds
motsats. En del av dessa rapporter,
uppblandade med privata dagboksanteckningar
och brev, har nu utgivits. Även dessa
är ett värdefullt bidrag till vår
samtidshistoria.
Davies är utåtriktad, aktiv, fylld av
iver att ta reda på så mycket som möjligt
från sitt nya arbetsfält. Han är också en
aning förtjust över sin fina värdighet. I
väsentliga stycken motsvarar han den
bild man gärna gör sig av den
genomsnittliga amerikanske affärsmannen, en
aning självbelåten för ali del — men med
huvudet på skaft och med vitalt intresse
för tillvarons praktiska angelägenhet,
företagsam men också fördomsfri. Han
har svårt att förstå en man som Dodd,
vilken i hans ögon saknar smidighet och
anpassningsförmåga.
Tack vare sin oerhörda aktivitet och
sin praktiska läggning kunde Davis
skaffa informationer, som möjliggjorde en
ovanligt realistisk bedömning av den
ryska situationen — inte minst det ryska
motståndet mot det tyska anfallet har
visat att Davies såg klarare än vad många
andra gjorde. Visserligen är han stolt
över att kalla sig kapitalist men han har
tydligen inga som helst svårigheter att
umgås med folkkommissarier och mindre
höga herrar av röd extraktion. Sociala
principer betyder inte så mycket för
honom, huvusaken är att man har
hederliga avsikter och når resultat. Och han
får snart klart för sig att hans ryska
omgivning håller måttet i dessa avseenden.
Under sina år i Moskva, 1936—1938,
hann han inte bara med ovanligt mycket
utan lyckades också få uppmärksamheten
fäst vid väsentliga sidor av det ryska
samhällslivet, både dess styrka och dess
svaghet. Han underskattade aldrig
styrkan. Han är ovanligt fri från
önsketänkande.
Händelserna i det tysk-ryska kriget
hittills visar, att Davies hade en mycket
klar uppfattning om såväl den ryska
politiken som de ryska möjligheterna i
militärt avseende. För honom har det
"överraskande hårda" ryska motståndet säkert
inte varit någon överraskning. Men han
varnade också tidigt för möjligheten av
en tillfällig tysk-rysk överenskommelse
på grund av västmakternas nonchalans.
När tysk-ryska kriget sedan bröt ut, gav
han en skiss av den ryska strategin som
visat sig stämma väl överens med
verkligheten.
Vid ett sammanträffande med engelske
handelsministern Hudson delgav Davies
denna sin uppfattning om Sovjet.
Hudson blev mycket förvånad eftersom de
diplomatiska engelska rapporterna gick i
en annan riktning. Denna händelse ger
Davies anledning till några reflexioner,
som inte bara har giltighet i samband
med diplomatisk informationstjänst. Han
är mycket skeptisk mot
yrkesdiplomaterna, vilka enligt hans uppfattning allt för
ofta rapporterar vad som kan anses
behagligt att höra för de höga cheferna.
Han gör t. o. m. gällande att denna
tendens utmärker varje byråkratisk organi-
276
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
