Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IIENRY PETER MATTHIS.
tiska äventyr med en assistent, och
tidens problem och tankar är
glödande ingjutna i handlingen. Så bör
en tidsroman skrivas —
sanningsiv-rig, stimulerande, direkt som talet
ur uppriktiga, verksamma
människors mun. Ett drama i ett av tidens
laboratorier.
Om ett äktenskaps öde handlar
Gifta (Wahlström & Widstrand, kr.
9: 50) av Edith Roberts — en
"var-dagshistoria" om en slarvig kemist
och en söt journalist, den förre ett
kräk till man, den senare en
nötkärna till fru, frisk och
välsmakande åtminstone i boken. I en trevlig
jargong berättas allt om detta unga
par i Chicago, bara inte om varför
kvinnorna fäster sig vid en sådan
man som kemisten. Annars kan nog
romanen rätta till en del vindögda
begrepp om de amerikanska
kvinnorna och livet i Chicago. — Efter
denna trista men lärorika historia
om "vanliga" människors brister och
tvister, har man rätt att unna sig
en vacker bok om kärlek som Flykt
mot solen (Fritzes, kr. 8:75) av
TV. B. Meloney, en modern
bonderoman, dramatisk och lyrisk på en
gång. Nog händer det att D. H.
Lawrence går igen på en del sidor i
framställningen, men det är inte
den romantiske primitivisten som
har utövat inflytande på denna
historia utan snarast poeten Lawrence
som har lärt en ung författare att
se — kanske på nytt se —
invecklade och konventionellt
nedsmutsade ting enkelt, praktiskt, vackert. —
Maurine Whipple är ett nytt namn,
av allt att döma en ung akademiker
från Utah. Hon har skrivit en art
släkt- och nvbyggarroman, Löftets
land (Ljus, kr. 14:50), som
framför allt handlar om mormonerna
och kärleken. Det är krönika ocli
stor dikt i ett stycke, berättelsen har
kraft och humör, värme och
spänning, man läser den med förvåning
och tycker, att pionjärernas ättling
är kanske en nybyggare på sitt
område. Boken är så ärlig och enkel,
och den har så mycket stoff att
lägga fram om kvinnorna och
månggiftet, att läsaren är sällsynt
fängslad av själva verkligheten som den
har genomlevts eller genomlidits av
de många okända som plötsligt har
fått ett monument. Till allt annat
tecknar Maurine Whipple — liksom
utan att veta det — kvinnogestalter
så det är en fröj d. Men hon ger
också verkningsfulla konturer av
nybyggare, en kavalkad av grova
karlar, "sista dagarnas heliga" av kött
och blod, dråpligt oskyldiga mitt i
humbugen, som för var och en av
dem betyder ett harem av trälande
och födande kvinnor.
IV.
ed boken om de gamla
mormonernas hustrur har vi kommit
över tröskeln till de historiska
romanernas sal. Med historia är det
bara bra, den främmande miljön
kan också gå an, ocli stoffet kan
vara intressant i sig själv. Men det
gäller hur det ena som det andra
utnyttjas. Reaktionär färgläggning,
bakåtromantik, falsk belysning —
sådant kan så lätt trollas in i det
historiska, och romanen blir kanske
ett lockande tillfälle till
självbedrägeri och flykt från verkligheten.
296
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
