Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl östman
Av Sigurd Klockare
Om man med arbetardiktare avser en
självlärd författare ur arbetarnas
egna led — vilket kan motiveras
sociologiskt och ur bildningsrörelsens synpunkt
— har den svenska arbetardiktningen
nått långt. Dess utövare hämmas icke
längre av formella brister och kan även
i det avseendet inäta sig med sina
akademiska kolleger. Några autodidakter ha
blivit språkliga nyskapare och en av
dem, Eyvind Johnson, har tillfört vår
litteratur en ny stilart.
Vid slutet av seklets första decennium
framträdde några författare ur
arbetarklassen. Bland dem som skrev på prosa
har Karl östman tillsammans med
Maria Sandel förtjänsten av att ha
inlett den moderna svenska
arbetardiktningen. Han debuterade under det
politiska märkesåret 1909. Folkskolan
och bildningens demokratisering hade
om än under mycket snäva former
skapat förutsättningarna för att en arbetare
skulle kunna framstå som författare. Att
detta skedde under storstrejksåret är
också symptomatiskt om man ser det
mot bakgranden av den pågående
sociala och ekonomiska omvälvningen.
Östman var sågverksarbetare och den
moderna storindustrins arbetarproblem
kom först till synes inom den industri,
vars arbetarstam Östman tillhörde. De
nyblivna arbetarna i trävaruindustrin
hade inga yrkestraditioner, som kunde
utjämna övergången från gammalt till
nytt. Mötet med det nya blev smärtsamt.
Ostman kallade sin debutbok
Pilgrimer. Namnet är symboliskt för
novellsamlingens innehåll och den vid
sekelskiftet ännu pågående vallfärden från
inlandet till sågverken vid Sundsvall,
Guldstaden, som författaren kallar den i
en självbiografisk artikel. Född den 12
oktober 1876 i Nätra socken i
Ångermanland kom han själv ungefär tio år
gammal till sågverken och under de följande
åren flyttade han med sina föräldrar
sexton gånger från sågverk till sågverk
i sundsvallsdistriktet. Trots sin ungdom
kom Karl Östman omedelbart in i
sågverksarbetet. När Pilgrimer kom ut var
han 33 år gammal. Efter mer än tjugo
års arbete i skogar och på sågverk hade
han lärt känna sitt folk.
Boken hämtar sitt stoff från tiden vid
sekelskiftet. Sågverkens folk har
ännu inte slagit rot. Minnesbilderna från
jorden ligger dem ännu i blodet. Oron
driver dem från plats till plats. "Vid
sågverken", skriver författaren, "är det
så, att då skeppningen är slut på hösten,
resa arbetarna till skogarna. Ibland
dröja de till efter jul, ibland fara de
förut, redan i november och december.
Om våren komma de igen".
Glimtvis skildrar han skogsarbetarnas
liv och upplevelserna vid kolväkten. Han
blir lyrisk och låter kolaren Olle tala om
bönder, som ännu inte kommit under
bolagsoket. De har döttrar som kan
"väva, spinna, slå på ängen, mjölka kor
och sjunga sprittande gamla polskor
tilllika. Och tuta låtar i vallarehorn".
Pelle Molins fäbodromantik får en
sista återklang i Östmans tidigare
diktning. Men tonen är sprucken. Skogen
har rövats bort av bolagens uppköpare
och romantiken trivs inte på kala
hyggen. När bönderna förlorar sina
hemman blir de sågverksarbetare. Realismen
kommer in i deras och författarens liv.
Ja, livet i löskarlsbaraekerna är så fränt
300
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
