Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kannitverstan. En historia från Holland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
erkännande af henne. Ty då han hade kommit till denna stora
och rika handelsstad, full af präktiga hus, vaggande fartyg
och arbetssamma människor, föll honom genast ett stort och
skönt hus i ögonen. Det var större än något han sett på
hela sin vandring från Tuttlingen ända till Amsterdam.
Länge betraktade han med beundran denna dyrbara
byggnad, de sex statyerna på taket, de sköna tinnarna och de
höga fönstren, större än dörren på faderns hus där hemma.
Slutligen kunde han ej låta bli att tilltala en förbigående:
»Min gode vän, sade han till honom, kan ni säga mig
hvad den herrn heter, som är ägare till detta sköna hus
med fönsterna fulla af tulpaner, stjärnblommor och löfkojor?»
Men mannen, som förmodligen hade något viktigare att
göra, och som olyckligtvis af tyska språket förstod precis
lika mycket som den frågande förstod af det holländska,
nämligen intet, svarade kort och snäsande: »Kannitverstan!»
och skyndade vidare. Detta var ett holländskt ord eller
tre, om man noga betraktar det, och betyder så mycket
som: »Jag förstår er icke.» Men vår vän från Schwaben
trodde att detta var namnet på den person, efter hvilken
han frågat. Det måtte vara en riktigt stenrik man, herr
Kannitverstan, tänkte han och gick vidare. Genom den
ena gatan efter den andra kom vår Tuttlingare ändtligen
till hamnen, som där heter »Y»; men om man i stället för
»Het Ey» skulle säga »Ypsilon», så skulle ingen människa
där förstå det. Där låg nu skepp vid skepp och mast reste
sig vid mast, och vår vandringsman visste till en början
icke huru hans två stackars ögon skulle räcka till att
nogsamt se och betrakta alla dessa härligheter, tills ändtligen
ett stort skepp ådrog sig hans uppmärksamhet. Det hade
nyss anländt från Ostindien, och höll just nu på att
urlastas. Redan stodo hela rader af kistor och balar bredvid
och på hvarandra på stranden. Ännu flera vältades ut,
därtill stora fat, fyllda med socker och kaffe, med ris och
peppar, och däribland äfven mycken råttsmuts. Sedan vår
vandrare länge hade skådat därpå, frågade han ändtligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
