Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kannitverstan. En historia från Holland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en, som just bar upp en lår på axeln, hvad den lycklige
mannen hette, åt hvilken hafvet fört alla dessa varor i hamn.
»Kannitverstan», lydde å nyo svaret.
Då tänkte vår vän: »Aha, är det så! Ingen under att
man har råd att bygga så präktiga hus och ha tulpaner i
förgyllda krukor i fönstren, när hafvet tillför en sådana
rikedomar.»
Och nu tog han samma väg tillbaka till staden, och
anställde för sig själf rätt sorgliga betraktelser, hvad han
dock var för en stackars fattiglapp midt ibland så många
rika i denna värld. Men just som han tänkte: »Ack, den
som en gång finge så goda dagar som herr Kannitverstan
har det», vände han om ett hörn och mötte ett stort liktåg.
Fyra med svart öfverdragna hästar drogo en likaledes med
svart öfverdragen likvagn långsamt och sorgligt, såsom hade
de vetat att de förde en död till sin hvila. Ett långt tåg
af den aflidnes vänner och bekanta följde efter, par om par,
sorgklädda och tysta. På afstånd ljöd en ensam klocka.
Nu greps vår främling af en vemodig känsla, som hvarje
god människa erfar vid åsynen af ett lik, och han stannade
med hatten andäktigt mellan händerna tills tåget gått förbi.
Då slöt han sig till den siste i tåget, som just i tysthet
uträknade hvad han kunde förtjäna på sin bomull ifall den
stege 18 gulden centnern, grep honom sakta i öfverrocken
och bad honom beskedligt om närmare underrättelse.
»Det måtte hafva varit en god vän till er», sade han,
»för hvilken klockorna klinga, eftersom ni går här så
bedröfvad och eftertänksam.»
»Kannitverstan», blef äfven denna gång svaret.
Men då rullade ett par tunga tårar ur ögonen på vår
gode Tuttlingare, och det blef honom på en gång tungt
och lätt om hjärtat. »Stackars Kannitverstan», utropade
han, »hvad har du nu af all din rikedom? Detsamma som
jag en gång skall få af allt mitt armod: en svepning och
en kista, och af alla dina sköna blommor kanhända en
rosmarin eller en myrten på ditt kalla bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
