Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöns, som ville lära sig att rysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
begifva mig i väg», sade Jöns; »men när jag har lärt mig
att rysa, får jag väl komma hem igen?»
»Nej», svarade hans far, »inte förrän du är förståndig.»
Därpå stoppade Jöns börsen med de penningar, som fadern
gifvit honom, i fickan, tog afsked kort och godt och
vandrade så ut i vida världen.
När han då gick ensam på stora landsvägen, sade han
oupphörligt för sig själf. »Ack, om jag kunde rysa; ack,
om jag kunde rysa!» Detta hörde en man, som gick förbi
honom, och som de händelsevis ej voro långt ifrån
galgbacken, sade han: »Se dit — där står trefoten, på hvilken
7 karlar nyss hållit bröllop med repslagarens dotter och nu
lära sig flyga. Om du vill veta hvad det vill säga att rysa,
så tag ditt nattkvarter där, så skall du nog få lära saken?»
— »Hä, hä, hä», skrattade Jöns, »nog säger folket, att jag
är en dummerjöns, men så dum är jag dock icke, att jag
tror hvad du säger. Så hastigt lär det nog inte gå.» —
»Gå bara dit, du», sade den andre; »jag svarar för att du
i morgon bittida har lärt dig att rysa.» — Jöns svarade:
»Om det är sant, skall du få de femtio riksdaler, jag har
i fickan, som lärpenningar; kom hit i morgon, få vi se.»
— »Jag tar dig på orden, jag är säker om penningarna»,
svarade rådgifvaren från landsvägen och gick sin väg.
Men Jöns gick till galgen, och som det började blifva
svalt på aftonen, bar han ihop ved och tände upp en brasa.
I början gick allt bra. Jöns var trött efter vandringen,
han lade sig, elden värmde honom, och han sof de
rättfärdiges sömn. Men när midnattstimmen kom och elden
hade brunnit ut, drog den skarpa nattvinden isande öfver
hans lemmar och väckte den sofvande. Jöns tände åter
upp elden, men varm kunde han ej blifva. Då såg han,
att en af galgens pelare nedtill började multna. Hastigt
gick han dit och slet med ett enda ryck ner halfva galgen
och några af de hängda. Jöns begagnade sig nu af galgen
till bränsle, och så blef han varm. Men när han såg huru
liken, som hängde i galgen, rördes hit och dit af vinden,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
