Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöns, som ville lära sig att rysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och slogo emot hvarandra, mumlade han: »Jaså ni frysa;
vänta, skall jag taga ner er; ni kunna behöfva värma er,
äfven ni, på samma gång ni hålla mig och kamraterna
sällskap.» Därpå steg han uppför stegen, som stod lutad
mot galgen, och tog ner de hängda från deras platser. När
nu alla sju helt fredligt lågo vid hvarandras sida, eldade
han på duktigt och satte liken rundt omkring den
fladdrande lågan. »Inte sant, edra stackare», frågade Jöns det
närmaste liket, »här nere är det allt bra mycket bättre än
där uppe?» Men den tilltalade döde svarade intet, och äfven
de andra liken sutto utan den ringaste rörelse. »Ni ha
inte tinat upp er riktigt ännu», sade han; »vänta så skall
jag flytta er närmare!» Och så släpade han dem ännu
närmare elden, så att lågan fattade uti deras multnade
kläder; men detta oaktadt förblefvo de stela, styfva och
stumma och läto sina trasor brinna. »Det här börjar bli
tråkigt», sade Jöns; »vill ni inte ta reson, så hänger jag
upp er igen.» Och så tog han den ena efter den andra
och hängde åter upp dem alla sju. Därpå svepte han in
sig i sin öfverrock, sträckte ut sig vid sidan af elden och
sof, som om han själf hade varit död.
Följande morgon steg mannen, som hade gifvit Jöns
det goda rådet, upp tämligen tidigt för att hämta sina
femtio riksdaler. Men när han kom till galgen och först måste
skaka och ruska sofvaren innan denne vaknade, märkte han
väl, att han åter måste gå sin väg med tomma händer, och
att Jöns ej heller nu lärt sig konsten att rysa. Jöns
berättade hur han tillbragt natten med de tråkiga skurkarne,
och att han hade först tagit ner dem från galgen och sedan
åter hängt upp dem. Då skakade mannen sitt hufvud och
gick sin väg, i det han sade: »En så besynnerlig
människa har jag hittills aldrig påträffat» — Men Jöns
började åter, när han vandrade vidare, att tala för sig, själf
och mumlade: »Ack, om jag kunde rysa; ack, om jag
kunde rysa!» Detta hörde en forkarl, som reste samma väg;
han sade till Jöns: »Hvem är du?» — »Det angår dig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
