Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöns, som ville lära sig att rysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte; om jag bara kan få lära mig att rysa, så är jag belåten.»
Han kunde knappast sofva på hela natten, så mycket
sysselsatte honom den tanken, att han nu ändtligen skulle få
lära sig att rysa i den gamla slottsruinen.
Följande morgon begaf han sig genast i väg. Först
gick han till konungen och sade: »Herr kung, med förlof,
jag skulle vilja tillbringa tre nätter i det förtrollade slottet!»
Konungen betraktade pojken från alla sidor, och som han
tyckte om honom, gaf han honom den åstundade tillåtelsen.
»Min son», sade han, »du får taga med dig trenne ting dit,
blott intet lefvande.» Då svarade Jöns, som ända från
barndomen tyckte om att göra upp eld, och som mången
gång stått vid en hyfvelbänk eller arbetat vid Svarfstolen:
»Så beder jag om ett godt elddon, en hyfvelbänk och en
svarfstol, så att jag slipper frysa och har något hvarmed
jag kan fördrifva tiden.» Man anskaffade åt honom de
trenne saker han hade begärt, och konungen lät ännu samma
dag föra upp dem på slottet.
När aftonen kom, gick äfven Jöns dit, tände upp en
duktig eld i ett af rummen och ställde invid elden så väl
hyfvelbänken som Svarfstolen. Först tänkte han på
allehanda sätt att fördrifva tiden, och när han blifvit färdig
därmed, väntade han på att han skulle få rysa. Men hur
mycket han än längtade därefter, så blef det dock
ingenting af med den saken. Så kom midnattsstunden. Han
lagade nu om elden och blåste duktigt på densamma, då
det på en gång skrek ur ett hörn: »Miam, miam, vi frysa!»
— »Hvem fryser?» sade Jöns; »kom hit till elden, edra
frusna stackare, och värm er!» Knappt hade han sagt
detta, förrän två stora, svarta kattor sprungo fram ur ett
hörn och slogo sig ner, en på hvardera sidan om Jöns, och
stirrade på honom med stora, brinnande ögon, på ett mycket
vildt och förskräckligt sätt. Efter en stund sade den ena:
»Hvad menar du, kamrat, skola vi spela kort: knack eller
svartpetter?» — »Svartpetter, gärna för mig», svarade Jöns;
»om ni bara ha kort med er.» Kattorna hade kort med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
