Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Jöns, som ville lära sig att rysa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig, och så började de spela. Då märkte pojken, att kattorna
hade förskräckligt långa klor på tassarna. »Usch, fy skäms,
med förlof!» sade han; »er fru mamma har inte på lång
tid skurit naglarna på er, kom hit skall jag putsa dem!»
Därvid tog han de båda kattorna i nacken, klämde in deras
tassar i Svarfstolen och skar naglarna af dem med ett
huggjärn; men när de i raseri höggo efter honom för att bita
honom skar han genast af dem hufvudena och kastade ut
dessa genom fönstret i slottsgrafven, och kattkropparne efter
dem. Knappast hade han dock stängt fönstret, förrän svarta
kattor rusade fram ur alla hörn och jamade gräsligt; och
midt ibland dem sprungo svarta hundar omkring som om
de varit rasande, och rullade sina glödande ögon, visade
tänderna och tjöto på det fasansvärdaste sätt. Jöns stod
och såg på detta ett ögonblick, men därpå tog han upp sin
tälgknif och högg så kraftigt omkring sig åt alla sidor, att
en del af kattorna och hundarna blefvo liggande döda i
rummet, medan de öfriga skyndsamt togo till flykten och
undkommo genom kakelugnen och skorstenen. De döda
djuren kastade han likaledes ut genom fönstret i
slottsgrafven. Men efter detta arbete kände han sig litet trött och
längtade efter hvila. Lyckligtvis stod en säng i ett hörn;
där lade han sig och drog täcket öfver sig. Men han hade
ej hunnit somna in, innan sängen af sig själf började löpa
omkring; den for omkring i hela slottet, trappa upp, trappa
ner, i kök och källare, i tornrummen och jordvåningen; och
på en gång — hopp! hopp! — kastade den omkull sig
med fötterna öfverst, så att alla sängkläderna lågo som ett
berg på Jöns. Men han slungade täcken och kuddar långt
ifrån sig, kröp fram ur virrvarret och lade sig i spiselhörnet,
ty ännu brann elden friskt. Därpå somnade han in och
sof som en stock till följande morgon.
Redan tidigt begaf sig konungen till slottet. När han
såg gossen ligga i ett hörn utan att röra sig, trodde han att
spökena hade dödat honom och sade, full af medlidande:
»Det är dock synd om pojken.» Men i detta ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
