Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Historien om den sköna Melusina. Folksaga från Provence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon utbredde armarna och ropade: »Var välkommen,
Raimund, min älskade; jag har väntat dig.»
Då sjönk han i hennes omfamning, hon kysste honom
och kysste honom åter. Då blefvo honom lust och smärta
för öfvermäktiga och han dog.
Nu var hans vallfart fullbordad, då han vunnit sitt
lifs högsta önskan och han återsett henne, som han så
innerligt älskat, så djupt bedröfvat.
Den sköna Melusina höll i sina armar den grånade
makens kalla gestalt, öfver skogen steg månen upp, och ur
den djupa grottan, ur den hemlighetsfulla källan, uppdöko
hennes systrar, vattenjungfrurna; de klagade öfver Raimund,
de sjöngo den sorgliga sången om hans och den sköna
Melusinas kärlek, och de fallande vattendropparna klingade
och glänste i månskenet som tårar.
Tidigt följande morgon funno jägarne sin herres
stelnade lik; då bars han till Lusinia och begrofs med stor prakt
i klostret Malliéres, som Melusina fordom stiftat, och alla
hans söner följde hans bår.
Men i den djupa grottan, i skymning och tystnad, låg
åter den sköna vattenjungfrun, ingen solstråle lockade henne
mer ut i ljuset och lifvet, dess fröjder hade hon njutit, hon
var förädlad genom dess lidanden, och drömmande lät hon
dess bilder draga förbi sig. Evigt, evigt och oföränderligt
brusade vattnet omkring henne, och tiden gick henne förbi
med evigt lika, ljudande gång. Men det sades och troddes,
att så ofta någon af hennes släkt dog hördes hennes
klagoljud omkring tinnarna af hennes borg. — Men Lusinia har
för länge sedan förfallit, och af Lusignans släkte, som en
gång bar en konungakrona, är ingen mer kvar, icke heller
vet någon af dem som nu lefva att finna Melusinas källa.
—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
