Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Syster Ödmjuk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då såg Ödmjuk, som stod i folkträngseln, sin broder
Skönherre rida förbi, klädd i himmelsblå sammet med puffar
af hvit atlas och silfverbroderier. Hon såg hans sköna
ansikte leende af lust och glädje, såg hans gyllne lockar fladdra,
när han aftog den fjäderprydda baretten för att hälsa; hon
såg hur vänligt han tackade folket ifrån sin höga häst, och
huru gladt han log emot damerna, som kastade blommor
och bandrosetter öfver honom. Det var Skönherre, som
hon sedan många år ej sett och som nu visade sig för henne,
uppburen af hofvets gunst och mängdens bifall.
Hon frågade sig väg till hans hem; men när hon kom
dit, började det redan skymma och ljusen voro tända i
salarna och musik skallade nu ofvanifrån, ty Skönherre gaf
en bankett för de främmande gästerna.
Tjänare lupo af och an, och pager skyndade genom
korridorerna, men alla hade brådtom, och ingen aktade på
Ödmjuks ord. Ändtligen förbarmade sig en gammal betjänt
öfver henne, och då han hörde, att hon var hans herres
syster, så förde han in henne i ett rum och gick till
Skönherre i salen.
»Riddar Skönherre, käre herre», sade han, »behagar ni
för ett ögonblick träda in i rummet bredvid; en ädel
jungfru begär att få tala med er».
Då satte Skönherre den gyllene pokalen på bordet och
inträdde i sidorummet, där han såg sin syster stå i en grå
klädning, med håret doldt under slöjan. Han visste ej
hvem hon var, och när hon hade upptäckt sig för honom
och med tårar hälsat honom, så sade han: »Käraste, hvad
vill du här? Det hade varit bättre, att du stannat därute
på landet. Men eftersom du nu är här, kan du stanna;
vi skola väl göra råd för ett rum åt dig i mitt hus. Var
inte rädd; jag behöfver dig inte så mycket och skall ej
hafva så stora fordringar som Rikman.» — Därmed gick
han, och man anvisade Ödmjuk ett rum, där hon kunde
gå in och ut, utan att någon frågade efter henne eller
saknade henne, allra minst Skönherre, hennes broder, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
