Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärdet Zuniga. Magyarisk saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
strömmen, påminnande om gamla tider; korteligen: här förenar
sig allt för att innerligt fröjda ett fosterländskt, ja t. o. m.
en främlings hjärta.
Visserligen ligger den gamla borgen i spillror, och en
lycklig fredstid utspänner en blå och klar himlapell öfver
dessa trakter — men helt annorlunda gick det till då Ungern,
hotadt af österlandets blodgiriga vargar, med döende kraft
men med obesegradt mod, kämpade mot de otrognas härar.
På den tiden sutto här en gång en gammal krigare
och tvenne unge män tillsammans, belysta af den nedgående
solens strålar. De skådade ut öfver slätten från den gamla
borgen Revistyes port. Den gamle och den ene af de yngre
voro kaptener vid slottsbesättningen, den tredje var en tysk
bergsman ifrån Schemnitz, där det alltid fanns främlingar
för att lära sig bergsbruk. »Månntro er herre återvänder
i dag?» började bergsmannen. »Öfverste kammargrefven
ålade mig den största skyndsamhet, och tidigt i morgon
väntar han mig tillbaka med svar.» — »Är du rädd för att
rida om natten?» inföll den gamle. — »Visst icke», svarade
budbäraren med någon retlighet, »men jag är van att vara
punktlig.» — »Det är månsken», sade den förre lugnande,
»vägen är ej lång, och du kan med första morgongryningen
vara tillbaka, äfven om du stannar och äter aftonmåltiden
med oss. När vår herre lämnade oss, lofvade han att vara
tillbaka om tre dagar, och han håller alltid ord. Se dig
under tiden omkring ibland oss; du synes ej länge hafva
varit i det heliga Ungern. Det som du ser rundt omkring
borgen skall blifva dig ett vänligt minne för hela ditt lif.»
Bergsmannen lydde det gifna rådet. Tigande och
allvarsamma följde de trenne flodens krökningar, och så djupt är
intrycket af denna trakt, att till och med den gamle blef
vekare om hjärtat, och den yngre utropade i hänförelse:
»Jag har rest mycket omkring i mitt fädernesland, men
ingenstädes har jag funnit mig så väl som här, och gärna
skulle jag vilja lefva här för alltid, lefva och dö här. Huru
ljuft måste man ej hvila i denna sköna jord!» — Den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
