Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svärdet Zuniga. Magyarisk saga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gamle svarade: »En krigare skall tacka Gud om han låter
honom dö på sitt fäderneslands jord och för en rättvis sak.
Nåväl, för en rättvis sak kämpa vi ungrare alltid, vare sig
det nu är för vårt fädernesland eller för vår sköna
härskarinna.» — »Säg mig», började budbäraren, »hvarifrån är hon,
och hvarför strider man för hennes skull?» — Den yngre
svarade: »Vår härskarinna är syster till Hassan, den
turkiske befälhafvaren där borta i det befästa Levenz. Ryktet
om hennes underbara skönhet utbredde sig vidt och bredt,
ehuruväl intet manligt öga dittills hade sett henne. Men
hennes skönhet gaf sig till känna liksom den förborgade
rosen yppar sig genom sin älskliga doft. Äfven till vår
herre trängde ryktet om den hulda otrognas skönhet, men
han brydde sig ej därom. Det finnes ju älskliga och sköna
kvinnor i tillräcklig mängd äfven hos oss. Men då tilldrog
sig en besynnerlig händelse. En gammal tjänare här på
slottet blef tillfångatagen af Hassan. Förgäfves erbjöd vår
herre rika lösepenningar för honom; turken släppte honom
ej, emedan han visste, att han tjänade på slottet Revistye.
Zelmira, Hassans syster, nu vår härskarinna, fick veta allt
detta af sin broder. Hon bad honom nu att skänka henne
fången. Och han gjorde det, ty han håller mycket af
Zelmira och kan ej neka henne något. Nu lät den sköna
turkinnan sin slaf berätta henne om sin herres bedrifter. Det
var visserligen underbart — men hon visste det alltsammans
förut. Därpå återgaf hon den gamle sin frihet. När vår
herre förnam allt detta ur mannens mun, blef han högligen
rörd. Han funderade hit och dit huru han skulle kunna
närma sig sin sköna fiende, och ändtligen hittade han på
en utväg. Hassan hade uppbudat flera hundra arbetare för
att iståndsätta fästningsvallen och förskansningarna kring
Levenz. Bland dessa blandade sig vår herre. Hur det nu
lyckades honom att träffa Zelmira och tala med henne, det
vet jag icke. Men det måtte ändå hafva skett snart nog.
Korteligen, de förstodo hvarandra och beslöto att fly med
hvarandra. En bondflicka befann sig bland dem som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
