Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den onde anden i flaskan. Efter Fr. de la Motte—Fongué.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af hans lättsinniga väninnor den besynnerliga tingesten af
honom för en dukat. Men i stället för att fly från sina
lättsinniga kamraters närhet, långt bort i ett främmande
land, fortsatte han flera månader att spela tärning och kort,
larma och dricka; och som han med slöseriet äfven lärt sig
att skryta, så ville han nu visa, att intet fattades honom.
Men då det ändå började att fattas honom penningar,
begaf han sig till växlaren, för att uttaga sina hos honom
insatta penningar. Men där ville ingen veta något hvarken
af honom eller hans penningar. Man sade honom öppet, att
han var en narr eller något ännu värre, och när han
allvarsamt förtörnades däröfver och hänvisade på sin
skuldsedel, som han tog fram, då hade han endast ett oskrifvet,
hvitt stycke papper att uppvisa. Utan tvifvel hade växlaren
skrifvit sitt kvitto med bedrägligt bläck, som efter kort tid
utplånades, utan att lämna något spår efter sig. Sålunda
var det ej heller denna gång någon välsignelse med
galgmannens pengar.
Hvad skulle Richard nu företaga sig? Svälta ihjäl ville
han icke och lika så litet bära hand på sig själf, ty han
älskade ändå lifvet. Också ägde han ännu några dukater,
och så köpte han för en del af desamma en liten låda med
småkram, och för hvarje småsak i lådan hade han gifvit
ungefär 25 öre. Med detta kram drog han nu omkring och
sålde sina småsaker mot så hög betalning han möjligen
kunde erhålla. Ofta måste han nöja sig med den allra
ringaste kost, ty hans inkomster tillstadde intet öfverflödigt
lefnadssätt. Dock gick det snart bättre med hans affär och
köparne betalade villigt hvad han begärde, så att han
började tro, att han med tiden åter kunde blifva en
välmående man.
Men hvarifrån kom väl lyckans nya ynnest? — Den
kom från galgmannen, som han, utan att veta det, åter bar
omkring med sig i sin kramlåda. — En afton hade han
kommit till härberget och satt ifrån sig sin låda, när en af
de kringstående, som besåg hans kram, frågade honom hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
