Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den onde anden i flaskan. Efter Fr. de la Motte—Fongué.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det var för en ful figur han hade inspärrad i en flaska, och
som gjorde så narraktiga rörelser. Då varseblef han med
förskräckelse anden, som åter inställt sig hos honom, och
han bjöd ut sin galgman åt alla de närvarande för 12 öre,
ty 25 öre hade han själf gifvit för honom. Men den som
sålt den åt honom ville för intet pris köpa honom åter, och
rådde honom slutligen att han skulle vända sig till sin
forna väninna, som hade sålt flaskan tillsammans med en
hop annat skräp.
Dit begaf han sig äfven, men blef jämte sitt kram
kastad utför trappan. Tjänarne sade honom, att de alla voro
mycket bättre till mods sedan de visste att den otäcka
anden var ur huset. Just därför hade man sålt den,
emedan ingen kunde vara glad i dess närhet.
Ångest och förskräckelse öfverföll Richard, när han
förgäfves bemödade sig att blifva lös från djäfvulsmannen.
Han ville försöka om det skulle lyckas honom bättre
på något annat ställe, önskade sig därför åter omätligt
mycket penningar och reste därmed på ett lysande sätt till
Rom. Här, menade han, skulle det ej misslyckas för honom;
men galgmannen dansade med hvarje dag allt galnare och
förnöjdare upp och ner i flaskan, liksom om hans
tjänstetid nu snart vore förbi och djäfvulen säker om Richard.
Vår olycksmänniska erhöll snart tillträde till de
förnämsta och finaste kretsar i Rom, då han ju hade
tillräckligt med penningar. Men man höll honom öfver allt för
galen, emedan han för några få ören ville truga på hvar
och en sitt naturfenomen, öfver hvilket han skröt så mycket.
Hans förskräckelse, hans fasa steg med hvarje dag, hans
drömmar blefvo allt oroligare och vildare, ingenstädes fann
han ro. Då hörde han krigstrumman ljuda, och i sin
förtviflan tog han värfning.
Men kulorna skonade honom, och lika så ifrigt som han
kastat sig i striden lika ifrigt drog han sig äfven tillbaka
från densamma; smattrandet af gevärssalvorna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
