Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
akt, kamrat, på hvad jag slår i stöpslefven för att gjuta
lyckokulorna, så att du äfven lär dig det. Först bly
blandadt med vismut och kvicksilfver, därpå vax och kol och
sönderstött glas af kyrkfönster och slutligen tre kulor, som
en gång förut träffat målet, högra ögat af en härfågel och
det vänstra af ett lodjur. Probatum est!» Nu kunde
gjutningen börja; under tiden blef det allt hemskare och
rysligare i vargklyftan. Det såg ut som om basalt- och
skifferklipporna rest sig allt brantare och spetsigare. Lågorna
under trefoten slingrade sig upp i höjden efter de branta
klippväggarna och dansade upp och ner på dem, och ett
klingande ljud hördes som när metall stöter mot metall.
Kasper grep efter en flaska »med en god dryck att styrka
sig med», som han uttryckte sig. Han bjöd äfven sin
kamrat att dricka, och medan han å nyo tog sig en duktig klunk
sade han: »Nu kan det svåra arbetet börja! Den, som har
något af den här blandningen i kroppen, kan djärft ställa
sig framför ett batteri i samma ögonblick det ger eld.
Visserligen», tillade han för sig själf, »är det i alla fall
inte så hett som att stå inför den svarte!» Och högt
tillade han: »Det är tid att uttala trollformeln!» Därpå började
han att ropa högt och tydligt inåt klyftan: »Samiel, Samiel,
stå mig bi i natt; signa min trolldom, signa mitt bly med
sju och nio och tre! Samiel, Samiel, stå mig bi!»
Trollsoppan bubblade högt upp, blå och röda lågor slogo
upp ur densamma. Kasper böjde sig ner. Han göt frikulorna
»En!» ropade han. Den första kulan föll ur formen.
»En», återgaf ekot hans ord. Ugglorna stirrade på hans
förehafvande utan att röra sig. Men månen hade helt och
hållet dragit sig bakom molnen, vinden började tjuta och
åskan mullrade.
»Två!» ljöd nu Kaspers rop, och »två» skallade det
åter ur bergen. Då hördes en spöklik och hemsk prassling
i buskarna. En grinande och torr gammal gumma, hvars
alla lemmar darrade, närmade sig trollkretsen. Spöket var
helt och hållet behängdt med ben och knotor af lik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
