Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V.
Med blekt sken framträdde månen; dess mörka timme
var förbi. Men inom Max såg det mörkare och dystrare ut
än någonsin. Han flög som jagad af furier uppför
klipporna från den hemska bergsklyftan och djupare in i
skogarnas natt. Han tänkte ej på den väg han tillryggalade,
tills han ändtligen uttröttad sjönk ner under ett träd på en
mossbädd. De förflutna timmarnas intryck lät honom ej
hvila; han skulle hafva velat springa vidare, men hans
krafter nekade honom sin tjänst. Ljudet af paddorna från det
angränsande träsket, susandet af träden, hvilka föreföllo
honom som långa spöken, när en månstråle plötsligt belyste
dem; allt detta förskräckte honom. Ack, fordom hade han
ju så lätt och glad både dag och natt vandrat genom den
vidsträckta skogen! Och nu?
Småningom blef det litet lugnare i hans själ; en bild
af hans forna lyckliga lif dök upp i hans inre. Han tänkte
på den tid, då han som gosse dragit ut från föräldrahyddan
och funnit sitt hem i det trofasta skogsslottet på andra
sidan om trebrödraklippan. Och på en den härligaste vårdag
hade den gamle jägmästaren lagt sin dotters hand i hans.
Men nu hade det blifvit annorlunda, mycket annorlunda.
En förbannelse hvilade öfver allt hvad han företog sig; han,
som eljest var den bäste skytten, träffade nu aldrig mer
målet. »Nu har jag hvad jag behöfver; jag är säker på
profskottet», ropade han, i det han djupt drog efter andan,
»men tänk om de visste hvad de sju kulorna kostade mig!
Och dock — om jag ej vågat försöket, skulle jag ju gått
miste om både brud och jägmästaretjänst. Intet annat val
återstod mig ju, och så gick jag till vargklyftan!»
Med namnet på detta förfärliga ställe öfverföll honom
å nyo minnet af de fasor han där upplefvat, han darrade
liksom af feberdrömmar. Utmattad stödde han sig mot en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 02:34:23 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/folksagor/0162.html
