Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herren sade: ’Hafva de ej dömt dig, så dömer jag dig ej
heller; gack i frid och synda ej härefter!’ Och denne här,
som nu står inför dig som en förbrytare, har hittills ansetts
som en from jägare. Se dig omkring på de bedjande; han
har förvärfvat sig deras aktning och kärlek, och blott i
högsta nöd har han gifvit vika för frestelsen; men hvem
är väl den som vågar kasta första stenen? Gud har lagt
härskaremakten i din hand, min furstlige herre, men ej för
att uttala dödsdomen öfver den förhörde utan för att gifva
nåd och lif!»
»Icke för att döda — utan för att benåda», sade fursten
eftertänksamt. Därpå upplyfte han sitt hufvud, vredens
moln hade försvunnit från hans panna. »För att benåda»,
sade han, »har Gud förlänat mig härskaremakten; alltså
förlåter jag dig, unge, bedårade man. Därför må du tacka
honom, den fromme förbedjaren, som med den gudomliga
sanningens ord rört mitt hjärta. Men på det du hädanefter
så mycket kraftigare må kunna motstå förförelsen, vill jag
sätta en skyddsängel vid din sida, som kan bevara dig för
det ondas snaror.» — Och när han sagt detta, fattade han
Agathas hand och lade den i hennes älskares. Och i det
han vände sig till spelmännen, fortfor han: »Se så, spelen
upp bröllopsmarschen; jag skall själf föra brudparet till
altaret.»
Han ville fatta Agathas hand, men djupt upprörd föll
hon på knä för fursten jämte sin trolofvade och
framstammade innerliga tacksägelser. Äfven den gamle jägmästaren
fattade den gode furstens hand och knäböjde för honom,
men tala kunde han ej. Dock, den tår som långsamt
rullade utför hans kind, föll som en gnistrande diamant på
den milde landsfaderns hand.
Nu klingade hornen som inbjödo till bröllopståget,
klockorna ljödo från det angränsande kyrktornet och kallade de
närvarande till kyrkan. Fader Anselm utbredde välsignande
sina händer öfver den ädle fursten och hans folk och
blickade under en innerlig bön tacksamt upp till himmelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
