Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Ädle herre», svarade Max, »jag har begått en svår
synd och är värd eder onåd. Redan sedan flera veckor
tillbaka var jag ett rof för förtviflan. — Man hade
förtrollat min bössa - - jag träffade aldrig mer mitt mål, och
då lyssnade jag till de förföriska orden af en, som i själfva
verket var min fiende, och som nu har fått sin förskräckliga
lön. De sista kulorna, som jag afskjutit ur min bössa, voro
frikulor — jag har i hans sällskap stöpt dem — i natt, i
vargklyftan.»
Frikulor! — en rysning lopp genom alla de
närvarande.
»Sådan skälm — en friskytt!» ropade fursten hotande.
»Den som drifver djäfvulskonster, den som med den onde
sluter förbund, har förverkat sitt lif. Så lyder lagen och
den må hafva sin gång. Bort med den gudsförgätne
mannen!»
Fader Kuno hörde med djup bedröfvelse sin furstlige
gynnares domslut. Han kastade en bedjande blick på sin
härskare, men denne vände sig bort, mörk till sinnes.
Agatha omfattade snyftande hans knän och bad om nåd
för sin älskare, alla dennes jaktkamrater förenade sig i
böner om nåd för den olycklige, som hittills varit en from
och duktig jägare och omtyckt af alla. Men fursten sade
allvarligt och fast: »Genom mig talar lagen, den får
ej vrängas.» Dock skimrade något i hans öga, det var
en tår.
Då framträdde den ärevördige eremiten, och alla, fursten
främst, böjde sig ödmjukt för honom. »Nådigste herre»,
sade han, »låt mig säga ett ord, som gäller mer än lagen.
Det är den eviga kärlekens lifsord, som vill rädda det som
är förloradt och ej låta något hemfalla åt olyckan. En
gång framställde man en synderska för världens frälsare
och frågade honom, hvilken dom han fällde öfver henne;
efter lagarna skulle hon ljuta döden genom stening. Men
Herren sade: ’Den utan synd är, han kaste första stenen.’
Då bleknade alla syndarne och drogo sig tillbaka. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
