Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klas Törnpåk eller »Gå på». En gammal historia från Nedersachsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rustade sig ifrigt till krig mot hedningarna, och äfven desse
rustade sig. Och nu började en lång och svår kamp om
herraväldet, tills hedningarna ändtligen förlorade, och Klas
blef konung öfver den stora halfön och öarna omkring.
Och det var mot slutet af andra året, sedan han slagit
hednakonungen och förmält sig med prinsessan, som han
lagt under sig allt hedningarnas land ända till Elben och
öfver allt som sitt herraväldes baner uppsatt frälsningens
kors i stället för de mångfärgade afgudarne af sten och trä
— då stod Klas en gång på andra sidan om Elben och det
föreföll honom som såge han långt bort på andra sidan det
ställe, därifrån han med stången hade sprungit upp på
fartyget, och han igenkände det på de tre träden, som
stående på en höjd reste sig högt öfver flodbädden. Och i
tankarna genomlopp han ännu en gång sitt underbara lif,
och i ödmjukhet föll han ner på jorden och bad och tackade
Gud, att han räddat honom ur så många faror, och att han
på ett så underbart sätt hade gjort honom till konung och
herre öfver länder och folk. Och han kallade det ställe där
han stod för Glückstadt och uppbyggde där ett slott, och
slottet och staden stå ännu kvar där från denna tid tills
i dag.
Klas var nu tjugosex år gammal och det var på sjette
året sedan den morgon, då han kommit undan galgen, i
hvilken han så oskyldigt skulle hänga.
Och när han betvingat hedningarna och gjort landet
säkert genom slott och borgar, då tänkte han i längtan och
kärlek på sina gamla föräldrar och sina syskon och vänner
och dröjde ej längre, utan anträdde resan till dem. Men
han tog med sig sin gemål, drottningen, och tusen ryttare,
på det han skulle hafva ett kungligt följe. Då drog han
öfver Elben mot söder. Och när de hade rest fyra dagar
och femte dagen inbröt och de ej mer voro fjärran från
hans hemvist, då befallde han ryttarna att stanna, och han
red förut med sin drottning och hade blott en page med
sig. Och det var just på femte dagens middag, när klockan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
