Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nordisk folktro och fornnordisk religion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORDISK FOLKTRO OCH FORNNORDISK RELIGION
gång. De fall, han åberopat hos åtskilliga vilda folk i
våra dagar, bero enligt min mening på lån från
kristendomen, och lån från kristendomen är det otvifvelaktigt,
då det i den isländska eddadikten Voluspá talas om den
mäktige från ofvan, som efter ragnarök skall härska öfver
gudar och människor.
Åsikten om en dylik urmonoteism är också öfvergifven
af de flesta modärna forskare, men enligt deras mening
är äfven den rena polyteismen en senare företeelse
beroende därpå, att begreppet gudar öfverhufvud är ett
sent moment i utvecklingen. Det ursprungliga är i stället
hvad man kallar polydemonism, d. v. s. en obestämd
mångfald af väsen, af hvilka intet framträder i individuell
gestaltning. Strindberg, som har en enastående kontakt
med detta primitiva föreställningssätt, har i ett af sina
senare arbeten gifvit oss ett ypperligt svenskt uttryck för
detta begrepp, liksom han ock i modärn form förträffligt
återgifvit naturmänniskans känslor inför dessa väsen.
Som bekant började Strindberg sin
författarevärksamhet såsom radikal ateist. Så slog han plötsligen om och
blef religiös. Men den religion, till hvilken han återgick,
var hvarken statskyrkans, filosofiens eller katolicismens,
utan religionen i dess mest primitiva form. Han trodde
nämligen på hvad han kallade makterna. Om dessa
makter äro en eller flera, lämnas såsom namnet antyder
oafgjort. Ibland framträda makterna såsom ett väsen,
ibland såsom flera, men i så fall såsom väsen, hvilka icke
kunna individuelt skiljas, utan värka samfält och med en
vilja. Oafgjort är också, huruvida de egentligen äro goda
eller onda, men i hvarje fall äro de dolska och lömska,
och ständigt lura de på sitt rof. Dessa hemlighetsfulla
makter framträda närmast såsom ett slags elektricitet, med
hvilken åtskilliga föremål äro laddade, och detta drag är
särskilt beaktansvärdt, ty just så förestälde sig forntidens
vilde de demoniska makter, som behärskade tillvaron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
