- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
9

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Ja,» svarade den allvarsamme ynglingen,
»konungarne vilja ej längre vara endast fäder för sitt folk;
de arbeta på bildandet af konungariken sådana de äro
i de södra länderna, och behöfva väl derföre
underkufva landets mäktige slägter. De maktägande herrarne
äro icke längre medlare emellan konung och folk, utan
ensidiga förkämpar för den gamla ordningen.»

»Ja, så är det!» återtog lifligt den unga konungen.
»Min moder, den verksamma, varmhjertade drottningen,
klagar i sina bref öfver herrarne och anser dem vara
orsaken till den tvedrägt, som uppstått emellan hennes
gemål och hans medregent i Sverige, min stolta broder
Erik. Hon har derföre ålagt mig att komma dit för
att bistå henne och medla emellan dem.»

»Då fruktar jag likväl, att drottningen först bör
upplysas om rätta upphofvet till tvedrägten, om du
skall lyckas, min konung!»

»Hvad menar du, Torsten? Tala fritt!»

»Så länge Bengt Algotsson är Hallands mäktige
hertig, skall aldrig frid blifva i landet.»

»Bengt Algotsson!» utropade konungen hastigt
och såg sig med en viss oro omkring; men både
svenner och tjenare, om de också förstodo svenska
språket, tycktes upptagna af fartygets slingrande fart
öfver det nu vilda Kattegatt. »Bengt Algotsson,»
tillade han saktare, »är likväl ett stöd för min faders
vacklande tron.»

»En konungs gunstling blir aldrig ett stöd för
hans tron.»

»Men du, Torsten, skulle dock, om en gång mig
så behöfves, vara mig ett stöd.»

»Jag är din vän, konung Håkan, men blir aldrig
din gunstling,» svarade den allvarsamme Torsten och
fäste på honom sin stolta, trofasta blick.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free