Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unga konungen nickade gladt och vände nu
hela sin uppmärksamhet till styrmannen, som hade
fört dem inåt Skelderviken.
Nu lade en båt ut från den på stranden liggande
lotsstugan och nalkades fartyget.
Då båten lagt till, steg en gammal sjöman ombord
och fäste sin farkost på släp efter seglaren.
Besättningen samlade sig på läsidan af fartyget för att
mottaga lotsen, och äfven de båda herrarne kommo honom
till mötes.
»Hertigen är ju hemma på sitt Rönneholm?»
frågade på svenska den förnämste af herrarne och nickade
åt lotsen. »Han har väl flera främmande der, så att
vi icke blifva de enda gästerna hos honom.»
»Nej men,» svarade Ola, »här komma dagligen
jagtherrar till hans nåde.»
Det hade med denna vind, helst den var alltför
stark, varit svårt att kryssa fram till Luntertun.
Herrarne beslöto derföre att låta fartyget gå till
ankars, medan de med lotsbåten läto ro sig till lands.
De nedstego jemte ett par svenner i gubbens
säkra båt, och han fattade genast sina åror.
Den unge konungen började snart ett samtal med
den gamle sjömannen.
»Jag vet, att han för ett gästfritt lif, den rike
hertigen; det lyster mig derföre att se, huru han har
inrättat sig: ty han har ju sjelf bygt efter eget behag.»
Det kunde vara ovisst, om dessa ord voro stälda
till lotsen; men gamle Ola Böcker, icke ovan vid de
höga herrarnas vänliga tilltal, svarade på sitt
frispråkiga sätt:
»Ja men; han har låtit bygga ett präktigt hus —
stora salar för sej och sina gäster och ett torn för
hertiginnan.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
