- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
33

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - IV

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

icke dina bästa och sista krafter på en otacksam verld.
Återgå till ditt forna glada lif, lef för dig sjelf och
dina vänner allenast; öfvergif rikets styrelse och le åt
de dåraktiga män, som vilja tvista med dig derom —
var nöjd med att kallas deras drottning. Glöm äfven,
att konung Erik är sin faders medregent, och mottag
honom endast såsom din son!»

Drottningen gick länge fram och tillbaka på
golfvet, utan att yttra ett ord; ändtligen stannade hon.

»Det är för sent,» sade hon beslutsamt, »jag kan
icke gå tillbaka, jag kan icke öfvergifva Magnus, förr
än striden är utkämpad — förrän han har segrat.»

»Men om han dock blir öfvervunnen, madame,
hvad lön har ni då för edra bemödanden?»

»Jag vill åtminstone icke vika, förr än jag har
sett far och son försonade, utan att sonen öfvervinner
sin fader, undersåtarne sin konung — kanske skall jag
sedan kunna hvila.»

Fru de Longueville sade nu intet. Drottningen
tycktes hafva väntat ett par ord och lade derföre sin
hand vänligt på hennes arm.

»Jag känner nog, att du har rätt,» sade hon
sorgset, »om jag hunnit följa dina råd, skulle kanske
lifvet ännu ega någon glädje för mig; den börda jag
tagit, trycker tungt mitt hjerta.»

En inträdande tärna anmälte drottningens kansler,
herr Bryniolf Johnsson, som hade vigtiga bref att
meddela, men Valerie såg bedjande på drottningen och
sade derefter till tärnan:

»Hennes höga nåde är trött — herr kaniken får
återkomma i morgon.»

Tärnan aflägsnade sig, och den allsmägtiga
hofdamen förde drottningens hand till sina läppar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0037.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free