Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Vredgas icke, dyra drottning! Den stackars
Florian har redan länge väntat i försalen.»
Blanka syntes orolig; men nickade vänligt och
Florian infördes. Det var en trubadur, eller rättare
trouvere ifrån Flandern [1].
»Sjung Florian,» sade Valerie, »drottningen älskar
ännu sitt hemlands toner.»
Men drottningen afbröt henne.
»Florian,» sade hon hastigt, »du som icke
allenast har tonerna i din magt, utan äfven är en
stjernornas tolkare, en lärjunge af den vise astrologen i
Namur, har du något att säga mig?»
Ett svärmiskt uttryck flög öfver trubadurens
ansigte. Han lade zittran ifrån sig, skyndade fram och
böjde ett knä för drottningen.
»Höga herrskarinna,» sade han, »o hör mig!
Blanche af Namurs stjernbild, den strålande Venus, går
framåt på sin lysande bana och skall öfvervinna
Saturnus, din mörke son, konung Erik. Dock, då du
öfvervinner honom, skall ditt modershjerta blöda. Men
gläd dig, o drottning, åt den vänlige Arkturus, Norges
vänsälle konung — hans son väntar en gång Nordens
tredubbla krona!»
Ett lätt utrop hördes ifrån drottningens läppar;
hon reste sig till hälften; men besinnande sig, tryckte
hon handen emot sitt bröst för att hämma de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
