- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
49

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FÖRSTA BOKEN. Jungfrun på Gröneborg - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Trefaldighetsaftonens ingångna sabbat. Hela karavanen stannade i
andägtig tystnad, då liksom i våra dagar landtmannen
blottade sitt hufvud, och mången from qvinna
sammanknäppte sina händer, hvilket bruk ännu efter
århundraden bibehållit sig vid heligsmatsringningen,
kanske ett minne ifrån katolska tiden. Derefter fortsatte
de vallfärdande åter sin väg, mera tysta än förut, och
den högtidliga stämningen varade ännu vid
framkomsten till källan. Ungdomsskaran hade åter börjat
sjunga, men genom deras muntra sång hördes
emellanåt en vemodigare klang, och ovisst var, om icke
ju närmare de kommo målet, någon fruktan blandade
sig med förhoppningarna, eller om det endast härledde
sig ifrån det egendomliga uttryck, som tillhör den
svenska folkvisan.

Under tiden hade en stor del resande slagit sig
ned, afbidande solnedgången, medan andra närmade
sig källan för att vara ibland de förste, som i den
betydelsefulla stunden skulle få del af helsovattnet.

Men landtfolket, som tycktes höra till trakten,
drog sig aktningsfullt tillbaka, då en prydlig karm,
dragen af tvenne sediga hästar, kom ifrån vägen och
körde in på platsen, der den stannade under ett par
lummiga ekar. Tvenne unga herrar till häst följde
densamma; de stego af, lemnande sina hästar till ett
par tjenare och gingo vidare.

»Se, herr Israel och fru Bengta!» sade en hvar,
då den vördnadsvärde Uplandslagmannen, Israel
Birgersson Brahe med sin ädla maka, fru Bengta Ferla,
vänligt helsade menigheten, der de sutto qvar i sin
karm under de skuggrika ekarna.

»Hvilka äro väl de unga herrarna, som så
frimodigt hemta upp vatten, innan tider blir?» frågade någon
bland de vallfärdande.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free