- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
177

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfvergifven kände sjelfva sångaren Florian sig glömd af
andra och slöt sig inom sin egen inre verld, talande
endast med sina stjernor och sin luta. Ändtligen
meddelade sig fru de Longueville med honom och
underrättade honom om den förestående resan till Danmark,
hvilken underrättelse han hörde med bestörtning. Han
bad den deltagande hofdamen utverka drottningens
bifall, att sångaren fick tala med henne sjelf.

Florian fick företräde. Han kastade sig till
Blankas fötter och besvor henne att uppgifva all tanke på
den tillämnade resan.

»Och hvarföre, Florian?» frågade hon. »Du är
icke mera densamme som förr; du ser skuggor och
faror hota vid hvarje steg, jag tager.»

»O drottning, höga herskarinna, hör mig, förrän
du dömer mig. De begge konungarnas stjernor, den
strålande Sirius och den liflige Arcturus, flamma
underligt för mina forskande blickar — jag ser dem lysa
och försvinna och så åter lysa, men mera fjerran, dock
ser jag dem. Men Venus, den herrliga, den klara,
Blanche af Namurs lysande stjernbild — o drottning,
drottning, jag ser ett moln! Ännu står molnet stilla,
det närmar sig icke, men det går ej heller bort —
det är mörkt, det är hotande och vill gömma eder
herrliga stjerna. O, res icke till det främmande
landet, öfver det landet sväfvar molnet, som vill gömma
eder!»

»Du har blifvit en olycksprofet, Florian,» sade
Blanka dystert.

»O madame, ni går att vinna en tredje krona för
eder son — men jag ser blott en på hans hufvud.»

»Olycklige!» utbrast Blanka, »huru vågar du
uttala sådana drömmar? Gå ifrån mig, svärmare,»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free