Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillade hon, betagen af stjerntydarens upprigtiga ångest,
»gå ifrån mig, jag behöfver lugn och ro.»
»Vredgas icke,» bad Florian, utan att röra sig
ifrån sin knäböjande ställning. »I edert dyra hemlands
namn, drottning Blanche, besvär jag eder att höra
mig. Förakta icke min varning: många nätters vaka
har det kostat mig, innan denna dunkla framtid blef
mig klar; men nu är den klar. Den gamle, vise
mannen i Namurs gård lärde mig att läsa stjernornas
språk, att blicka in genom framtidens förlåt, och det
var han, som sände mig att vaka öfver Namurs dotter
— förakta derföre icke mina ord!»
Blanka hade glömt, att hon befallt stjerntydaren
gå, hon dröjde, sjelf lyssnande till hans ord, som hade
fäst hela hennes uppmärksamhet. Hon såg på honom
forskande.
»Hvad skall då ske? Hvad skall jag då göra?»
frågade hon rådvill.
»Det ni förehafver, drottning, skall, då det blir
uppenbaradt, väcka edra fienders ovilja — o ni har
verkligen fiender, de som icke förstå edra stora tankar
— de skola hämnas det förbund, ni vill ingå med en
af dem hatad furste.»
Blanka häpnade.
»Huru vet du, Florian,» sade hon och såg sig
oroligt omkring, »hvad känner du härom?»
»Jag kan icke gå tillbaka,» fortfor hon såsom för
sig sjelf, och utan att besinna, det Florian hörde
hennes ord. »Jag måste vara fast och stark, modigt möta
hvarje fara för att kunna vinna, för att jag ej sjelf
skall öfvervinnas.»
Stjerntydaren låg ännu alltjemt på knä, följde
tyst och sorgset drottningens gestalt, der hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
