- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
183

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - TREDJE BOKEN. Konungens vän - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han liksom besvärja dessa toner att ännu en gång, om
också för den sista, sända honom en helsning.

Såsom ett svar på denna tysta besvärjelse hördes
klockorna ifrån borgens hapell. De tycktes vara utan
klang, och deras ljud skallade doft genom
aftondimman, för en stund öfverröstade af en hvinande
stormvind.

Väpnaren, som icke vidare velat störa sin herre,
hade under lustigt mod sysslat med det obändiga
styret; men kunde nu ej afhålla sig ifrån att uttala sin
förmodan, att klockringningen kallade till begrafning.

»Helgonen bevare oss!» utropade fiskaren och släppte
i sin förskräckelse den ena åran för att korsa sig.
»Tala då icke så, unga herre, ni vet ju, att det är
den ädla folkungadottrens brölloppsfest.»

Riddaren spratt till, väckt ur sina drömmar; men
mörkret omkring honom, den hemlighetsfulla åsynen
af borgen genom töcknet, klockringningen och fiskarens
utrop syntes honom snarare såsom en dröm, än den
hvarur han vaknat. Han ville göra en fråga, men
kände sin tunga förlamad, och fiskaren var helt och
hållet upptagen af sina åror, hvilka han nu åter
troget skötte, försökande att föra båten in emellan de
olika farkoster, hvilka lågo vid stranden och våldsamt
rycktes fram och tillbaka för vinden. En väldig våg
höjde ännu en gång fiskarens båt, hotande att derefter
slunga honom ner i djupet; men Torsten och hans
följeslagare hade dock innan dess hunnit springa upp
på stranden.

Kommen på fasta marken, ehuru vinden ännu
ryckte i hans kappa, liksom för att hålla honom
tillbaka, återkom Torsten till besinning och började
öfvertänka, hvilken fest som möjligen försiggick på borgen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free