- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
214

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

denna anledning följde jag min herre på denna
besvärliga resa, då han sjelf icke ville afstå derifrån —
hvad som än händer, vill jag dela med honom.»

»Och vara herr Israel ett stöd, såsom ni med
edra kloka råd alltid har varit, ärade fränka.»

»Min herre och man är sjelf klok och försigtig,»
afbröt den gamla frun, »jag befarar visst icke, att
han skall taga något förhastadt beslut — de andra
herrarnes sinnen känner jag mindre.»

»För min broder Karl svarar jag,» yttrade den
stolta Märta,» han har visserligen ett hastigt sinne,
men vet dock alltid att skicka sig, såsom det anstår
en riddersman. Men hvem känner icke Bo Jonsson,
den myndige herren till Gripsholm; han skulle icke
draga i betänkande att, i händelse konungarne knutit
förbindelser med Danmark, uppsäga dem tro och
lofven. Herr Nils Turesson Bjelke känner jag deremot
icke — men hans sinnelag bör dock ni bäst känna,
fru Ramberg, som oaktadt er ungdom dock redan flera
år har varit gift med den stränge herr Nils.»

Fru Ramberg gjorde en obetydlig rörelse på sitt
unga sköna hufvud och svarade med en viss
likgiltighet :

»Så länge konungarne handla värdigt, blir min
gemål dem visserligen trofast; men kungliga
löftesbrytare skall väl aldrig Nils Turesson Bjelke vilja tjena.»

Fru Bengtas milda ansigte antog ett uttryck af
strängt allvar, då hon fäste sin blick på den unga frun.

»Det tillhör väl oss hustrur, att försvara våra
män,» sade hon, »men vi böra derjemte, så vidt vi
förmå, påminna dem att först tillse, huru de hålla
sina egna besvurna eder. Här beror dock det hela på
Tord Arnwidsson,» tillade hon, »hvad tror du, käraste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0218.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free