- Project Runeberg -  Den sista folkungadottren /
251

(1875) [MARC] Author: Hilda Fredrika Keyser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - VII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

henne. Det var den flandriska trubaduren, som med
zittran invecklad i sin kappa följde sin drottnings
sista färd. Florian, som hade trott sitt lifs hela
uppgift vara att genom stjernornas tydning skydda henne
ifrån faror och med sin sång försköna hennes lif,
insåg nu, att han icke hade kunnat fylla sitt värf och
hade nu icke mera något mål att lefva för. Namurs
dotter, »La fleur Blanche», fans numera endast till
gömd i den slutna kistan, hvaröfver ett silfverkors
var utsträckt till en sinnebild, att hon slutat sin
jordiska bana. Men det föreföll honom ändock såsom
skulle den sydländska furstinnans stoft förfrysa ibland
Ringsteds nordiska konungagrafvar.

Biskopen af Roeskilde, samt alla öfrige andlige
och de verldslige af danska rikets stormän, som
infunnit sig till brölloppet, deltogo i den svenska
drottningens begrafningståg. De svenska ädlingarne hade
likaledes infunnit sig; men dessa hade liksom slutit sig
uti en krets för sig sjelfva, och det kunde visserligen
synas, såsom vore det för att undvika meddelanden
med de danske herrarne och för att öppet visa deras
motvilja för hvarje föreningsband emellan dem. Men
det kunde ock vara endast uttryck af en naturlig
sinnesstämning vid ett så högtidligt tillfälle. Derpå
häntydde åtminstone deras dystra, betänksamma utseende.

Äfven Torsten Folkesson såg dyster ut; men det
var kanske förnämligast af egna, hemliga orsaker.
Ibland sina församlade landsmän hade han saknat
Tord Arnwidsson Sparre, och det hade gjort honom
ondt, att Gunborgs make skulle vara den ende, som
undandrog sig att genom sin närvaro visa aktning för
den hädangångna drottningen. Snart nog erfor han
dock, att riksdrotset hade insjuknat, som man trodde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/folkunga/0255.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free