Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - FJERDE BOKEN. Den blifvande Drottningen - VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan konungarne hade aflägsnat sig, var allt
stilla och tyst i den öfvergifna kyrkan; endast en
vänlig solstråle smög in genom fönstret och kastade sin
belysning på silfverkorset öfver drottningens kista.
Då skymtade från den ena sidan en vacklande
gestalt, som äfven belystes af den vänliga solstrålen.
Utur hans hand halkade ner en dolk, hvars blanka
yta var fördunklad af några blodröda fläckar. Det
var Florian, den arme sångaren, som också han ville
säga sitt afsked till den älskade furstinnan.
Med den trogna zittran i sin famn, nedsatte han
sig vid foten af katafalken. Liksom han med sina
hemlands toner hade söft Blankas brinnande hjerta
till ro, ville han nu med sina toner inviga hennes stoft,
då han vid hennes graf sjöng sin egen svanesång i
följande
Cirventés:
Hvad är en trubadur? Hvad är hans lif?
Hvad är hans sång och hvad är sist hans minne?
Ett lätt oliveblad i verldens kif
Är sångarn med sitt ridderliga sinne.
Hans lif i dyrkan af allt skönt består;
Hans sång är genljud af hans hjertas drömmar;
Hans minne som en flygtig skugga går
Att gömmas bort bland tidens vilda strömmar.
I helig skönhet glänser för mitt lif
En himmelsk bild belyst af hopp och minne.
Du tankens ideal! För evigt blif
Det ädlaste och högsta för mitt sinne,
I snille och behag du för mig står,
Som himladrottningen för skaldens drömmar,
Och såsom skönhet stolt den öfvergår
Allt annat skönt bland tidens vilda strömmar.
Min sång är andedrägten af mitt lif,
Dess toner strömma genom hopp och minne;
Men till en grundton genom verldens kif
De sammanslutas i mitt trogna sinne.
Slå högt, mitt hjerta, att ditt genljud går
Till den, som strålat högst bland själens drömmar,
Och på historiens blad ännu består
Odödlig öfver tidens vilda strömmar.
Blott genom henne hade jag mitt lif —
För henne var jag blott ett flygtigt minne
Af barndomshemmets frid bland verldens kif,
Ett ögonblick af ro för hennes sinne —
Mitt minne derför som en flägt förgår,
Mitt namn, min sång fly bort som lätta drömmar,
En efterverld mitt väsen ej förstår,
Der jag försvinner sist bland tidens strömmar.
| ————</table>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >> Project Runeberg, Sun Dec 10 02:36:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/folkunga/0257.html 
|